För rikets säkerhet

I den nya tidens krigföring, där konflikterna inte följer konventionella ramar, utseende eller händelseförlopp, finns ett behov av en ny typ av förband. Ett förband som har förmågan att tjänstgöra i gränslandet mellan det civila och det militära, såväl nationellt som internationellt. Ett förband som både identifierar, analyserar och bekämpar motståndaren. Det förbandet är Livgardets 13:e säkerhetsbataljon.

13.e säkerhetsbataljonens bataljonschef överstelöjtnant Patrick Karlsson klädd i basker och M/90.
13.e säkerhetsbataljonens bataljonschef överstelöjtnant Patrick Karlsson klädd i basker och M/90.
Chefen på 13.e säkerhetsbataljonen heter Patrick Karlsson. Foto: Emil Lif/Försvarsmakten

Förbandet är försvarsgemensamt och består av delar från armén, marinen och flygvapnet. Bataljonens huvuddel är lokaliserad i Kungsängen utanför Stockholm. I Kungsängen är bataljonsstaben, en säkerhetsskvadron och funktionsskvadroner grupperade. Säkerhetskompani sjö, som är en del av Amfibieregementet, är grupperat i Göteborg. Flygvapnets bidrag till bataljonen är en säkerhetspluton vid Luftstridsskolan i Uppsala. Överstelöjtnant Patrick Karlsson är sedan slutet av förra året chef för bataljonen.

- 13:e säkerhetsbataljonen är inne i en intensiv period. Förbandet slutför just nu vinterutbildningar i Norrland och börjar förbereda för en period med övningar i anslutning till respektive garnisonsort, berättar Patrick Karlsson.

13:e säkerhetsbataljonens huvuduppgifter är att upptäcka, motverka och bekämpa säkerhetshotande verksamhet; terrorism, kriminalitet, sabotage, subversion och underrättelseverksamhet, såväl inom Sveriges gränser som utomlands. Säkerhetsbataljonen arbetar med små patruller över stora ytor för att tidigt indikera och kunna motverka säkerhetshotande verksamhet innan motståndaren har lyckats genomföra sitt uppdrag. Förmågan att verka då det råder låg beredskap är ett framträdande drag för förbandet. Därför behöver förbandet öva mycket.

- Vårens övningar syftar till att bataljonen ska bli än bättre i sin huvudtjänst och att stärka förmågan att verka i samlad bataljon. För mig som bataljonschef är det angeläget att bataljonen förbättrar förmågan att göra insatser gemensamt och därmed också bli effektivare.

I Sverige arbetar förbandet främst i och runt Stockholm, Göteborg och Uppsala men har förmågan att agera i hela riket. Huvuddelen av personalen har militärpoliskompetens och de anställda soldaterna vid förbandet har gått en grundläggande utbildning i säkerhetstjänst, juridik, vapentjänst, sjukvård och motortjänst. Med den kompetensen kan de arbeta som soldat eller gruppchef nationellt och internationellt. De kan sedan specialinrikta sig inom ett område för att bli gruppchef, hundförare, prickskytt, sjukvårdare eller jobba inom ledning/samband i förbandet.

Förutom säkerhets- och spaningsförmåga på land och till sjöss har förbandet även olika funktionsdelar med helt unika förmågor. Där ingår bland annat förmågan att exploatera materiel eller personal genom KTSU-grupper (Kriminaltekniska säkerhets- och underrättelsegrupper) eller Fältsäkerhetsgrupper. På både bataljons- och skvadronsnivå finns förmågan att inhämta, bearbeta och bedöma stora mängder kvalificerade underrättelser.