Strategisk planering

God försvarsberedskap bygger på kreativ, strategisk planering, ibland flera årtionden i förväg – så att rätt förmåga finns på rätt plats för att möta ett hot.

Genomgång av stridsplanerna inför övningen Cold Response 2016. Foto: Anna Norén/Försvarsmakten

Den strategiska planeringen görs av ledningsstaben vid Högkvarteret med stöd av övriga staber och ledningar, för att kontinuerligt anpassa Försvarsmaktens förmåga efter ändrade förutsättningar.

Planeringen görs i följande tre delar:

Försvarsplanering

Försvarsmakten ska enligt sitt uppdrag ha en aktuell försvarsplan för hur alla dess uppgifter ska lösas i praktiken, både de nationella och de internationella. En planering görs även för kriser som kan tänkas uppkomma i framtiden.

Försvarsplanering delas in i två områden: Förberedande planering och krisplanering. Den förberedande planeringen delas i sin tur in i grundoperationsplanering (för att kunna höja beredskapen på bred front) och omfallsplanering (för att kunna hantera vissa prioriterade scenarier om händelser som kan tänkas inträffa).

I omfallsplaneringen presenteras scenarier som innehåller bland annat tänkbara aktörer och deras intentioner, krisers tänkbara utveckling, vilka stridskrafter motståndaren kan hinna skaffa sig, samt Försvarsmaktens egen beredskap och tillgänglighet.

Krisplanering handlar om kunna hantera pågående eller nära förestående verkliga utmaningar och hot, inklusive olika typer av incidenter.

Försvarsmaktsplanering

Målet för Försvarsmaktens planeringsarbete är att uppnå en långsiktig balans mellan kraven på operativ förmåga och de tilldelade ekonomiska resurserna.

Det centrala dokumentet för denna övergripande planering är Försvarsmaktens utvecklingsplan, som blickar tio år framåt i tiden. Utvecklingsplanen ligger även till grund för det budgetunderlag som lämnas till regeringen den 1 mars varje år. Allt som planeras i Försvarsmaktens utvecklingsplan måste till sin helhet vara finansierat.

Försvarsmakten planerar även för att hitta effektivitetsvinster genom till exempel regional och lokal samordning inom och mellan garnisoner, samarbete med andra länder samt rationaliseringar och effektiviseringar inom områden som produktion, ledning, logistik (inklusive materielförsörjning) samt forskning och teknikutveckling.

Perspektivplanering

Perspektivplanering är det Försvarsmakten gör när de föreställer sig militärstrategiska trender, framtida konflikters karaktär och insatsmiljöer 20 år framåt. Slutsatserna kan ses som överbefälhavarens sätt att berätta hur han ser på omvärlden och framtiden.

I regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten finns det vanligtvis förväntningar om en perspektivplanering. Det innebär att Högkvarteret gör en analys för att utröna vilka tekniska, strategiska och politiska utvecklingslinjer som kan skönjas på lång sikt, cirka 20 år framåt. Målet är att Försvarsmakten ska ha kvalificerade bedömningar grundade på noggranna analyser om vilka slags förmågor den kommer att behöva, och i förlängningen inrikta verksamheten mot att skaffa sig dessa förmågor i god tid.

Perspektivplanering kan gälla traditionell omvärldsbevakning av det politiska läget i världen, med fokus på långsiktiga trender, men även djupdykningar i säkerhetspolitiska frågor om exempelvis vilka länder som upprustar sina styrkor, och på vilket sätt. Försvarsmakten tar stöd i analysfasen av till exempel Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Försvarshögskolan.

Med utgångspunkt i slutsatserna formuleras ett underlag för försvarspolitikerna om vilka förändringsbehov som finns i framtiden.