Nato i fokus

Ryska företrädare har länge sagt att Ryssland kommer att vidta åtgärder om Sverige går med i Nato. Flera gånger har termen ”militärtekniska åtgärder” använts i detta sammanhang, men Ryssland har aldrig förklarat exakt vad det betyder.

Risken för ett väpnat angrepp mot Sverige är fortsatt låg.

Det finns i nuläget inga oroväckande militära rörelser längs våra gränser, men ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Risken för felbedömningar och incidenter som leder till eskalation mellan Ryssland och väst har ökat och därför blir det svårt att förutse händelseutvecklingen i Sveriges närområde.

Vi har haft ett samarbete med Nato sedan mitten av 1990-talet, och har deltagit i alla Nato-ledda internationella insatser sedan Bosnien 1996.

Det särskilda partnerskapet innebär att vi delar information och genomför gemensamma övningar. Men det finns en tydlig gräns mellan att vara medlem och inte, som till exempel kollektiva försvarsförpliktelser och den gemensamma operativa planeringen. Vi har inget reellt inflytande över Natos politiska och militära beslutsprocesser.

Då kommer vi att delta i den operativa planeringen på alla ledningsnivåer, vara med och fatta beslut och integrera vår egen försvarsplanering med övriga Natomedlemmar, främst de i vårt närområde, det vill säga Finland, Norge och Danmark. På så sätt blir det nordiska försvaret en homogen helhet.

För Försvarsmaktens del innebär det att vår samverkan med Nato kan fördjupas ytterligare. Det handlar främst om fördjupad informationsdelning vid Natos högkvarter i Bryssel och vid Natos militära högkvarter (SHAPE) och andra staber. Kort sagt: vi får tillgång till mer information och blir inbjudna till fler arbetsgrupper inom Nato.

Den ryska invasionen av Ukraina och dess följder bidrar till en försämrad säkerhetspolitisk situation i Sveriges närområde och i Europa. Invasionen visar att den ryska statsledningen har en låg tröskel för militärt våld, och är beredd att ta risker för att uppnå sina målsättningar.

Som Natomedlem ska Sverige följa det åtagande som Natoländerna gjort sedan 2014, och avsätta två procent av BNP till försvaret. Minst 20 procent av försvarsbudgeten ska gå till materielinvesteringar.

Dessutom skulle vi behöva bidra till Natos civila och militära budget, vilket för Sveriges del skulle bli cirka 50 miljoner euro per år.

Enligt artikel 5 skulle Sverige ha skyldighet att betrakta ett väpnat angrepp på ett annat Natoland som ett angrepp även på Sverige. Vi skulle då, i enlighet med FN-stadgans artikel 51, stödja det angripna Natolandet med de åtgärder som krävs, inklusive militära åtgärder. Men det är värt att understryka den defensiva karaktären på detta, att det endast träder i kraft om ett annat Natoland blir angripet.

Sveriges territorium kommer alltjämt vara det primära att försvara. Försvaret av Norden skulle vara vår och övriga nordiska länders huvudsakliga uppgift inom Nato, för med en integrering av de nordiska ländernas försvar skapas en försvarsbarriär mot ett väpnat angrepp.

Förutom en flygflottilj med E 3 A (AWACS) i tyska Geilenkirchen har Nato inga egna förband, utan det är medlemsstaterna som avdelar dessa efter beslut av respektive regeringar och parlament. Norge och Danmark har förbehåll för lagring av kärnvapen och stationering av trupp. Liknande förbehåll kan även Sverige ha om vid ett medlemskap. Men detta beslutas av vår riksdag och regering.

Om det finns en politisk vilja till detta kan det ske, det är en del av den kollektiva tanken. Det är ingen skillnad jämfört med de internationella insatser som Försvarsmakten genomför i dag.

Den taktiska nivån, de olika försvarsgrenarna, är redan integrerade i Natos processer och procedurer, så förändringarna kommer att ske på den strategiska nivån, kopplat till Natos beslutsmekanismer. Detta innebär att vi skulle få ökat inflytande över Natos agerande i och över norra Europa. Men för Försvarsmakten som helhet kommer det inte att bli en omvälvande och revolutionerande övergång. Vi deltar redan i övningar och internationella insatser med Nato.

Då stärks vår förmåga att stå emot, eftersom vi försvarar oss tillsammans med andra och har en gemensam  operativ planering. Som medlem i Nato skulle vi ha reellt inflytande över Natobeslut och agerande i Sverige och vårt närområde, i händelse av ett angrepp.

Vår försvarsförmåga är alltid en nationell angelägenhet och ett ansvar, oavsett medlemskap. Bedömningen är att ett Nato-medlemskap skulle underlätta Försvarsmaktens huvuduppgift – att försvara Sverige mot väpnat angrepp – avsevärt. Den krigsavhållande effekten ökar markant om Sverige går med i Nato, eftersom ett angrepp mot Sverige är ett anfall mot övriga medlemmar i Nato.