Stöd till samhället

Vid krissituationer har Försvarsmakten i uppgift att vara till stöd för samhället. Det kan till exempel bli aktuellt vid översvämningar, stormar eller bränder.

Civilmilitär samverkan när stor skogsbrand bröt ut nära byn Kårböle i Ljusdals kommun, sommaren 2018. Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

När samhället drabbas av svåra påfrestningar som naturkatastrofer, omfattande avbrott i el- eller vattenledningsnät eller omfattande olyckor, krävs samarbete mellan myndigheter, kommuner och landsting. Då ska Försvarsmakten kunna vara ett stöd genom att skydda människor, miljön och samhällsfunktioner som exempelvis vägnätet. Det har Sveriges riksdag beslutat.

Försvarsmakten har kompetens och utrustning som gör att vi kan genomföra insatser som andra myndigheter har svårt att utföra på egen hand. Det handla om att en väg måste röjas efter en storm eller att en försvunnen person måste eftersökas.

Försvarsmakten är skyldig att delta i räddningsinsatser om det finns lämpliga resurser och om deltagandet inte allvarligt hindrar den vanliga verksamheten. Det följer av lagen om skydd mot olyckor. Försvarsmakten kan även lämna stöd till samhället i situationer som inte är kriser. Det kan till exempel gälla transporter av sjuka eller ammunitionsröjning.

Sverige är uppdelat i fyra militärregioner som har varsin stab. Vid nationella kriser leds och samordnas insatserna av den staben i den militärregion där krisen skett.

Fakta

Enligt 2 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten har Försvarsmakten som uppgift att "med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet".

Beroende av situation lämnas stödet genom tillämpning av bestämmelserna i följande lagar och förordningar.

Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). När stöd lämnas för medverkan i en räddningsinsats saknas stöd för Försvarsmakten att ta ut avgifter för de merkostnader som uppstår.

Förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Försvarsmakten skall ta ut avgifter för stöd enligt denna förordning. Full kostnadstäckning skall uppnås, om inte stödet lämnas till en annan statlig myndighet eller det är fråga om stöd enligt 3 § StödF.

Förordningen (2017:113) om Försvarsmaktens stöd till polisen med helikoptertransporter. När stöd lämnas för helikoptertransporter för polisiära insatser saknas stöd för Försvarsmakten att ta ut avgifter för de merkostnader som uppstår.

Lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Försvarsmakten skall ta ut avgifter för de merkostnader som uppstår när stöd ges till polisen. Polisen och Försvarsmakten skall stå för sina egna kostnader för utbildning och övning.

När stöd lämnas för medverkan vid räddningstjänst, exempelvis vid brandbekämpning eller översvämning, ska stödet lämnas i enlighet med lagen om skydd mot olyckor (LSO). Av LSO framgår att Försvarsmakten är skyldig att med personal och egendom delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren. En sådan skyldighet föreligger dock endast om Försvarsmakten har lämpliga resurser och att ett deltagande inte allvarligt hindrar Försvarsmaktens vanliga verksamhet.

En räddningsinsats är avslutad när den som leder insatsen (räddningsledaren) fattar beslut om detta. Behövs stöd med efterföljande åtgärder, exempelvis bevakning med hänsyn till risken för nya olyckor, ska stödet istället lämnas i enlighet med stödförordningen och endast om Försvarsmakten har resurser som är lämpliga för uppgiften och om det inte allvarligt hindrar ordinarie verksamhet.