”Stridsbåt utslagen”

Höstmörkret har infallit och ute i skärgården var det ett kompakt mörker, dimman och det lätta duggregnet förstärkte om möjligt mörkret än mer. Runt om på kobbar och skär i Stockholms skärgård, hade Amfibieregementets olika krigsförband grupperat sig.

Under dagsljus kan det se ut så här. Det är viktigt att de nödställda håller i hop då de blir lättare att upptäcka och kan hålla värmen bättre tillsammans
Under dagsljus kan det se ut så här. Det är viktigt att de nödställda håller i hop då de blir lättare att upptäcka och kan hålla värmen bättre tillsammans
Under dagsljus kan det se ut så här. Det är viktigt att de nödställda håller i hop då de blir lättare att upptäcka och kan hålla värmen bättre tillsammans Foto: kristina Swaan/Försvarsmakten
Soldaterna tvingades att hoppa i vattnet när stridsbåten fattade eld. Det rådde kompakt mörker trots branden. Det var åtta grader i vattnet
Det är svårt att skönja, men det är personal i vattnet. Det rådde verkligen kompakt mörker trots att de har belysning på flytvästarna Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten

Det råder inte längre djupaste fred i Sverige. Förbandet har sedan några dygn även kallat in tidvis tjänstgörande soldater för att förstärka förbandet och möta det nya oroliga läget som råder.

Kustjägarkompaniet hade precis som andra enheter ur förbandet fått uppgifter att lösa. De skulle spana inom ett område i mellersta skärgården. I närheten fanns 204:e amfibieskyttekompaniet som ska vara beredda att understödja kustjägarkompaniet i deras uppgift.  Om de skulle möta på en motståndare, kunde amfibieskyttekompaniet snabbt vara på plats.

Strider bryter ut

Det rådde ett stort lugn och tystnad i skärgården, stridsbåtarnas mjuka glidande rörelser var knappt märkbara. Det var nu så mörkt att lanternorna på stridsbåtarna knappt var synbara om man inte befann sig alldeles i närheten. Plötsligen brakade helvetet lös och det tysta lugna byttes ut mot ett inferno av lysraketer, kulsprutesmatter och allt man kunde tänka sig. Kustjägarna mötte på motstånd och det rådde nu full strid. En av stridsbåtarna blev beskjute och började brinna, båten stod i lågor och soldaterna tvingades att hoppa i det kalla mörka vattnet. Striden fortsatte samtidigt som understöd begärdes, amfibieskyttekompaniet var nu på väg.

Nu var det bråttom, förutom att hantera striden, måste personalen som hamnat i vattnet snabbt få hjälp. I det åttagradiga vattnet klarar man sig inte länge. Efter bara några minuter bullrade det i mörkret, enheter ur 204:e amfibieskyttekompaniet var på väg för att stödja.

Under tiden som personalen plockades upp ur vattnet fortsatte striden, de var alla oskadda men nedkylda. Efter ytterligare en stunds stridande blev det helt plötsligt tyst. Striden var över för den här gången. Nu gällde det att ta hand om både sina nedkylda kamrater såväl som om en brinnande stridsbåt.

Momentet var en del i den nu pågående marina höstövningen som är av tillämpad karaktär, vilket innebär att förbanden i förväg inte vet hur händelseutvecklingen ser ut. Momentet som övades ställde stora krav på all personal. Att framföra stridsbåt samtidigt som det finns personal i vattnet och en strid pågår, är verkligen inte lätt. Personalen som låg i vattnet hade överlevnadsdräkter på sig och det fanns säkerhetspersonal som hade kontroll på situationen, men det är likväl en svår uppgift.