Kollegor från olika världsdelar

Malistyrkan är förlagd på Camp Nobel söder om staden Timbuktu. Styrkans närvaro i staden är tydlig och lokalbefolkningen möter ofta delar av förbandet. Malistyrkans främsta uppgift är att inhämta underrättelser, men i dag besöker delar av sjukvårdsplutonen det regionala sjukhuset i staden. Utanför byggnaden ligger människor under träd och väntar på sin tur att bli behandlade. De har med sig sin familj som väntar med dem som stöd. Det är tydligt att det är ett sjukhus som är i stort behov av all hjälp de kan få.

Sjukvårdsplutonen har med sig förbrukningsmateriel och medicin som överlämnas till sjukhuset. En svensk läkare berättar att styrkan inte är en humanitär biståndsorganisation men att de försöker hjälpa på sitt sätt. Medicinen har kort hållbarhet och istället för att vi slänger den är det bättre att den kommer till nytta, förklarar han.

Medicinen bärs in i ett rum där sjukhusets administrativa chef och chefsläkare tar emot. Med hjälp av militärtolk översätts samtalet mellan båda parter. Den administrativa chefen stannar upp efter varje mening för att underlätta för tolken att översätta. Han berättar att de är tacksamma för stödet de får, av vår närvaro men också av utrustningen de precis fått. Han beskriver uppoffringarna svenskarna gör, att lämna familj och vänner hemma i norr för att delta i en konflikt där vi är måltavlor. Eftersom han inte kan ge något fysiskt, säger han att han ber och skänker andlig berikning istället.

– De fick läkemedel som antibiotika och vätskebehandling, men också förbrukningsmateriel som operationskläder, handskar och kryckor. Kylpåsarna var de särskilt intresserade av, något de aldrig använt tidigare. Det känns bra att kunna bidra en liten del i något som är så mycket större, säger Petra Hermansson som arbetar som distriktssköterska på den svenska enheten.

Efter mötet i konferensrummet ges en rundvandring, avdelning för avdelning på sjukhuset. Byggnaderna är slitna och vittnar om den utdragna konflikt som fortfarande pågår i Mali. Vi går förbi en trasig ambulans, som hade varit välbehövd.
– Trots att sjukhuset har begränsade resurser, åstadkommer de väldigt mycket. Det är svårt att jämföra mot ett sjukhus i Sverige som kräver så mycket teknisk utrustning, säger Petra.

När det svenska förbandet återgår till Camp Nobel är det tydligt att dagens operation inte bara gagnat sjukhuset i Timbuktu, tillfälle har även getts för läkare och sjuksystrar, trots att de kommer från två vitt skilda platser i världen, att samtala och utbyta erfarenheter med varandra. Det är som Petra säger:
– Vi använder samma terminologi och har samma uppförande, vilket underlättar samarbetet.