Adam Michel och Andreas Söderström. Två personer, en arbetsgrupp, en enhet. En enhet som har hand om all reservdelshantering på hela 91:a artilleribataljon. Många års erfarenhet ligger till grund för den kunskap dessa båda står för. Den ena, Adam, lite bättre när det kommer till att hantera datorsystemen, då främst för nya beställningar av reservdelar. Den andra, Andreas, som är en hejare på fordon.
— Vi komplementerar varandra väldigt bra, man blir tajta när det bara är vi två, berättar gruppchefen, Andreas Söderström.
Beställningskedjan
På reperationspluton på 91:a artilleribataljon finns under pågående övning elva personer. På reservdelsgruppen endast två. Kedjan för att hantera reservdelar startar när förbandet märker att något är sönder eller trasigt. Reperationspluton får då, via den tekniska chefen på bataljonen, in problemet som har uppkommit. Mekaniken på plutonen går då till reservdelsförsörjningsgruppen där antingen Andreas eller Adam gör en beställning på det objekt som behövs beställas för att reparera det som är trasigt eller sönder. Den tekniska chefen har dock även möjlighet att ge ett underlag på vad som behöver beställas – direkt till reservdelsgruppen.
Vad Andreas och Adam gör då är att de, via deras dator i en av deras containrar, skickar en beställning till LDS – lokalt driftstöd. När LDS fått beställningen skickar de vidare samma beställning till garnisonslagret. Finns produkten i det sistnämnda lagret så går själva processen fort. Om det inte finns i det närmsta garnisonlagret, då går man antingen via ett annat garnisonslager eller via Arboga där det stora reservdelslagret finns.
— Det är en viktig funktion som måste fungera, får vi inte in de rätta grejerna så kan vi inte leverera det till förbandet vilket kan få stora konsekvenser, påtalar Andreas Söderström.
Ökad mängd reservdelar
Andreas Söderström, gruppchef på reservdelsförsörjningsgruppen har arbetat på enheten i drygt ett år. För Adam Michael är tiden lite mer än det dubbla. Tillsammans har de en rad olika fordonsutbildningar, samtliga oerhört viktiga i förståelsen när det kommer till att beställa rätt reservdelar. Reservdelsgruppen har under arméövningsperioden två fyllda containrar med satser till olika fordon. Paret Söderström och Michel beskriver svårigheten kring att välja ut vad som får följa med på övning, respektive inte får följa med.
— Vi har med oss det som vi tror kommer gå åt, men visst skulle man helst vilja ha med alla reservdelar vi har på regementet ut på övning, förklarar Adam Michel.
För varje övning som går beskriver radarparet, som man numera ändå kan beskriva dem som, att beställningarna för reservdelar ökar. På frågan om varför svarar Strömberg:
— Dels ska allt gå via oss numera, men vi försöker alltid vara serviceinriktade och hjälpa våra kunder, vilket i vårt fall oftast är vårt egna förband, det har nog också gjort att förtroendet har ökat och att man har börjat dra mer nytta av oss som enhet.
Övrig tjänst
För en okunnig kan reservdelsförsörjningsgruppen lätt se ut att vara en grupp där arbetsdagen enbart går ut på att sitta i en container och beställa reservdelar. Så är dock inte fallet. Precis som alla andra på bataljonen bedriver även reservdelsgruppen annan tjänst. Under övning handlar det bland annat om att genomföra posttjänst, dialogisera med mekanikerna på plutonen där Adam och Andreas försöker hjälpa till med att lokalisera eventuella reperationsfel, men även hjälpa plutonen som helhet när det kommer till förläggningsarbetet. Att arbeta med reservdelar beskriver de båda som ett stimulerande och positivt arbete. Ett stort minus är däremot ovissheten.
— Vi vet aldrig när produkterna ska komma, det kan ta alltifrån en dag till två månader. Det gör att det är oerhört svårt att svara på förbandets frågor om leverans, det är dessutom omöjligt att ta reda på.