På en blåsig kalkstensstrand kämpar två soldater med något som på långt håll ser ut som en robot 97-lavett. De försöker spänna fast roboten med tampar, men den blåser hela tiden iväg i den hårda blåsten. Det hela visar sig vara ett skenmål – roboten är av frigolit inlindad i grön väv, och är till för att lura det fientliga flygvapnet. Men plötsligt dyker nya problem upp – en grön minibuss kör fram till en robot 70-enhet strax intill och ur hoppar fyra män. Ingen vakt syns till, så männen plockar upp de två robotrören och går tillbaka mot bilen. En soldat kommer fram, talar med männen och får tillbaka robotrören. Männen är figuranter som nu fortsätter att spela ”misstänkta”, men när de börjar sparka på materielen och ta robotrören igen börjar soldaterna agera. De för in männen i deras egen bil, tar deras bilnycklar, kollar id och ska just ringa polisen, när förbandsinstruktörerna som övervakar momentet stoppar det hela.
– Det här löste soldaterna utmärkt, säger Thomas Nygren, en av förbandsinstruktörerna. De stoppade männen, men gjorde det lugnt utan att eskalera någon konflikt. Nu har de fått öva praktiskt på våra insatsregler – att inte bruka mer våld än situationen kräver. En annan lärdom är inte vara för naiv, utan vaksam mot okända personer.
Väl dold radarstation
En mil därifrån slingrar sig en grusväg genom gles, låg barrskog och spärras plötsligt av två korslagda trädstammar. Tittar man noga anar man maskeringsnät runt fordon, och längre in bland träden finns förläggningstält. En av luftvärnets underrättelsetroppar har grupperat i skogen, och vid vaktposten står Robin Ljungeskog och Johanna Persson. Idag har det varit lugnt, men kvällen innan blev posten anfallen av fientlig trupp, och besvarade elden så att fienden vek undan. Hela troppen var tvungen att snabbt gruppera om eftersom den hade blivit upptäckt.
Johanna Perssons befattning är radaroperatör, men i fält måste alla också turas om att stå post och gå eldvakt.
– Det roligaste är ju att sitta i radarn, säger hon. Det är kul att vara med när man ser och hör vad som händer, och förstår varför man gör som man gör.
Inne i radarstationen finns nu istället Rikard Johansson på operatörsplatsen. Hans uppgift är att sköta radarinställningarna och presentera en så bra luftlägesbild som möjligt på radarskärmen. Just nu är det lugnt, men under natten har det varit mycket flyg som också sänt ut egna störningar för att förvilla motståndarsidans operatörer.
– Det är en kul befattning, tycker Rikard. Man känner sig meningsfull i övningen – utan oss kan de skjutande enheterna inte skjuta ner några plan.
Snart muckar han, men har sökt och kommit med i luftvärnets radarenhet i Nordic Battlegroup 11 som radaroperatör.
– Jag tyckte det lät spännande, säger han. Och jag har trivts bra med soldatlivet, med den fysiska träningen och utmaningarna, så jag ville fortsätta.