Tolkarna utgör med sina språkkunskaper, kännedom om kultur och lokalkännedom ett av de viktigaste stöden till en trupp och är avgörande för om truppen ska lyckas med sitt uppdrag eller inte.
En del av problematiken i Afghanistan bottnar i att det är ett land med många olika folkgrupper och språk. Det här ställer höga krav på de svenska och de finska soldaterna. Det är viktigt att vara uppmärksam i sitt möte med människor och att det finns en välutbildad och ”vaken” tolk vid ens sida.
De flesta tolkarna talar, läser och skriver minst tre olika språk. Skillnaderna i de vanligast förekommande språken som exempelvis dari och pashtu påminner om dem mellan svenska och finska.
På Camp Northern Lights i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan arbetar många tolkar som är från Afghanistan. De arbetar i skift veckans alla dagar året om och om de ska med ut på patrull bokas de vi telefonsamtal eller på en whiteboardtavla i ”IP:s-office”. Om något plötsligt skulle hända finns det alltid minst två tolkar redo att rycka ut.
En av tolkarna som har arbetat längst med svenskarna är Yama. Han kan fem språk som är användbara i området; Engelska, dari, pashtu, uzbekiska och urdu.
Engelska lärde sig Yama och hans bror i Pakistan. Familjen flydde dit under talibanernas tid. Han arbetade på dagarna och studerade engelska på kvällarna.
– Jag tycker om att arbeta med soldaterna i FS 17. De är sociala och omtyckta av lokalbefolkningen vilket gör att jag känner mig säker när jag arbetar. Alla är duktiga på engelska och jag lär mig nya saker varje dag.
På frågan vad Yama hade gjort om han inte hade arbetat som tolk svarar han:
– Jag hade velat arbeta som journalist och skriva för tidningar, just nu får jag nöja mig med att studera journalistik. Jag läser mycket böcker om journalistik och psykologi på engelska.