Under en intensiv period har svenska instruktörer och tolkar arbetat sida vid sida med ukrainska soldater för lära dem så mycket de bara kan om det svenska stridsbåtssystemet. De är mentalt och fysiskt trötta efter många utbildningstimmar och få lediga dagar. För många av de svenska instruktörerna är det här något av det största de varit med och bidragit till. Inom kort ska de skiljas åt, utbildningen är klar och ukrainarna ska återvända hem för att otröttligt fortsätta kämpa för sitt land och sina familjer.
– Det är de bästa eleverna jag någonsin haft, de vill veta precis allt om allt till 100 procent. Det är ofattbart att de kommer lämna för att ställa sig längst fram vid fronten, jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar en känslomässigt, säger en av instruktörerna.
Konsten att kunna ge allt
Från tidiga mornar till sena kvällar och nätter genomförs utbildning av stridsbåtsförare, mekaniker och operatörer på vapenstationer. Det är en blandad skara av ukrainska elever som deltar i den svenska utbildningsinsatsen, vissa har flera års erfarenhet av sjömanskap, andra har levt för jordbruket och aldrig sett havet tidigare. De är unga och gamla, vissa med erfarenheter från kriget medan andra precis tagit värvning. Gemensamt har de ett mål, viljan att vinna kriget och få slut på den mardröm som pågått i snart tre år.
– De är så motiverade och sprider glädje fast de har varit med om det värsta tänkbara. Många har förlorat sina nära och kära, ändå är de här med gott humör och en arbetsvilja som man knappt förstår eller sett tidigare, säger en annan instruktör.
Oförglömliga vänskapsband knyts
De få timmar som elever och instruktörer kan vila samlas de, och instruktörerna får lyssna till ukrainarnas många berättelser från kriget. Alla har de förlorat en bror, en syster eller nära vänner. Många har varit ifrån sina familjer länge och alla bär på en inre ilska över det krig som tagit så mycket ifrån dem. I de tunga samtalsämnena knyts vänskapsbanden allt tajtare för varje vecka som går.
– Jag har inte sett min familj på snart ett år. Jag har fru och två döttrar hemma i Odessa. Det går inte en dag utan att jag oroar mig för att de ska råka ut för ryssen. Jag gör det här för min familj, mina vänner och mina landsmän, säger en av de ukrainska eleverna.
Ukraina kämpar för hela Europas säkerhet
På den lilla sandstranden där vi gått i land är tystnaden talande. Här ljuder inga flyglarm eller surr från drönare som letar efter sitt nästa mål. De ukrainska soldaterna berättar om den värld de kommer ifrån, ljud som dagligen sätter skräck i det ukrainska samhället, och den förstörelse av det som en gång gick att identifiera som en hemstad. Det är i djupet av mardrömmen man hittar deras kämpaglöd som under flera år hållit resten av Europa säkert. Ett folk som betalar priset för att en hel kontinent ska kunna fortsätta leva i fred.
– Vi är evigt tacksamma för det som Sverige och andra nationer donerar. Men om ska vinna kriget mot Ryssland behöver vi ännu mer vapen, säger en av de ukrainska soldaterna.
Utbildningen lider mot sitt slut
På mindre än en tredjedel av en vanlig utbildningstid har de ukrainska soldaterna lärt sig manövrera stridsbåten med allt vad det innebär. Tolkarna har arbetat hårt för att översätta de olika systemens funktioner och eleverna hjälper varandra att hänga med i den forcerade utbildningen. Instruktörerna är ett gäng eldsjälar som lämnat sin vardag för att lägga all sin tid på att utbilda.
– Den här utbildningen har varit otrolig, de svenska instruktörerna har lagt upp den här utbildningen på absolut bästa sätt, vi lär oss varje dag och vi är evigt tacksamma för den insats de gör för oss, säger en av de ukrainska soldaterna.