Full fart mot MUCK

Mer än halva utbildningstiden har passerat. Nu är det äntligen dags. Efter månader av vanlig soldatutbildning, intensiva teoripass och många sena kvällar väntar nu istället en fartfylld period. Fram till utbildningens slut ska Amfibieregementets värnpliktiga stridsbåtsförare, i skärgården, nu lära sig tygla förbandets riktiga arbetshäst – Stridsbåt 90.

Stridsbåt i solljus
De inledande praktiska veckorna syftar till att lära sig det mest grunläggande om hur båten rör sig och fungerar. I takt med att utbildningen fortgår kommer också intensiteten och svårighetsgraden att öka. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
Soldater under utbildning i lektionssal
Innan de värnpliktiga stridsbåtsförarna får möjlighet att själva köra stridsbåten är det mycket teori som måste pluggas in. Allt från sjövett och säkerhet till olika former av navigeringskunskap. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

– Vi började köra båtarna för en vecka sedan. Vi satt inte i båtarna förrän efter fem till sex månader in i utbildningen ungefär. Efter den gröna tjänsten hade vi navigationsteori, som även är en civil merit. Då lärde vi oss inte mycket om det militära, utan om det civila sjöfartslivet. Det kändes väldigt meningsfullt om man sen vill hålla på med sjöfart. Det var många sena kvällar, men det var så värt det, säger Filip Svebeck som är en av de värnpliktiga stridsbåtsförarna vid Amfibieregementet.

Som stridsbåtsförare utbildas man mot att kunna framföra förbandets stridsbåtar och navigera, såväl dag som natt, i olika miljöer längs med hela Sveriges kust. Då amfibieförbanden verkar i gränslandet mellan hav och land utgör stridsbåten en av amfibieförbandens viktigaste plattformar för både strid och rörlighet. Tillsammans med övriga i besättningen är stridsbåtsföraren på många sätt avgörande för förbandets förmåga att lösa sina uppgifter. Något som i sin tur också ställer stora krav på dem som utbildas. På kort tid är det mycket som läras.

– På mönstringen så föreslog de stridsbåtsförare, så då valde jag det. Från början hade jag tänkt att det skulle se ut som en helt vanlig värnplikt på något sätt, som en vanlig soldat, men det gjorde det bara de första månaderna fortsätter Filip, som för dagen övar på att rita ut olika rutter på sjökort.

Porträtt på värnpliktig stridsbåtsförare.
Filip är en av de värnpliktiga stridsbåtsförarna som just nu utbildas vid Amfibieregementet. Att det skulle bli just stridsbåtsförare kom han fram till först när han möstrade. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

Innan praktik genomgås värdefull teori

Upplägget på värnpliktsutbildningen till stridsbåtsförare skiljer sig något från övriga inriktningar vid Amfibieregementet. Precis som alla andra värnpliktiga börjar allt med den militära grundutbildningen som pågår under cirka tre månader. Därefter övergår utbildningen till att helt och hållet fokusera på stridsbåten. Först genom teoretiska utbildningar i navigation och sjöfart. Sen mer specifikt inriktat mot just stridsbåten. När kunskapsbanken blivit fylld till bristningsgränsen är det sedan dags att omsätta teorin i praktiken. Något som både Filip och de andra blivande stridsbåtsförarna sätt fram emot med stor spänning och förväntan, även om de nu med facit i hand är glada över att utbildningens upplägg sett ut som det gjort.

– Det gäller att lyssna på lektionerna. Även om man känner sig trött är det viktigt att hålla huvudet högt och fokusera på de lektionerna vi har. För vi har inte ledig tid för att ta igen saker i efterhand och då kan man hamna långt efter om man inte är mirakulöst bra ändå. Sen tycker jag att alla som är intresserade av utbildningen inte ska tveka på att komma in på befattningen. Det räcker inte med en mönstring, utan man kommer behöva mönstra igen och där kommer det komma ytterligare tester som avgör. Men jag tycker verkligen man ska testa. Det kommer verkligen vara värt det, avslutar Filip.