Blivande amfibiesoldater har träningen i fokus

På en is- och grusblandad stig springer du allt vad du orkar för att täppa till den två meter stora luckan som bildats mellan dig och dina kamrater. Trots vinterkylan är du genomblöt av svett. För varje steg du tar känns den 30 kilo tunga packningen bara tyngre och tyngre. Du tittar snabbt ner på klockan. Fortfarande 20 minuter kvar till paus.

Soldater under marschträning
Soldater under marschträning
Varierad träning är nyckeln till en stark och hållbar kropp. Därav varierar de värnpliktiga allt från fysträning i idrottshallen med fokus på kroppsövningar och stretch, till marschträning i skogen och en 30 kilos ryggsäck på ryggen. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
Soldater under genomgång vid fyspass
Foto: Victor Persson/Försvarsmakten
Soldater stretchar innan fyspass
Foto: Victor Persson/Försvarsmakten

– Träningen varierar under hela utbildningen, men det är träning som utbildningen bygger på, så det ingår i stort sett i allt vi gör. Vi ska klara mycket och ha de bästa förutsättningarna för det, säger Alice Ragnarsson, värnpliktig skyttesoldat och ställföreträdande gruppchef vid Amfibieregementet, efter ett minst sagt utmanande marschpass i skogen.

För de värnpliktiga vid Amfibieregementet är träningen en lika naturlig och stor del av utbildningen som allt annat. Om blott sex månader, när utbildningen är klar och för vissa övergår i en anställning, ska nämligen alla vara redo att med kort varsel kunna lösa skarpa uppgifter under utmanande förhållanden. Något som i sin tur förutsätter en stark och hållbar kropp som förberetts och byggts upp väl under lång tid.

Mer och mer utmanande utbildning

Kraven ökar gradvis under värnplikten med hjälp av en stegringsplan som följs under utbildningsåret. Exempelvis marscherar de värnpliktiga under inledningen av utbildningen enbart med lättare packning för att vänja kroppen och senare kunna växla upp och genomföra mer utmanande och tyngre moment längre fram.

– Det är en väldigt bra stegring. I början var det tungt att bara bära vapnet till skjutbanan och nu går jag med trossen på 30 kilo. Så jag märker att jag blir starkare hela tiden, fortsätter Alice.

Nu har utbildningen på Amfibieregementet pågått i lite mer än sex månader och närmast på tur står förutom vinterutbildningen den stora prestationsövningen – övning amfibie.

– Alla tjänster i Försvarsmakten är olika. Du behöver inte vara träningsnarkoman för att börja här. Men om du vill ha en mer krävande utbildning i Försvarsmakten så gäller det att träna ordentligt innan, så man är väl förberedd när man kommer hit, säger Carl Häggström, värnpliktig gruppchef för en av skytteplutonens understödsgrupper som nu ställt in siktet på den mytomspunna övningen.

Portätt av värnpliktig amfibiesoldat
Portätt av värnpliktig amfibiesoldat
Alice Ragnarsson uppskattar variationen av träning under värnpliktsutbildningen. Trots att de flesta träningsformerna i utbildningen är uppskattade så är vattenfys en av favoriterna, då hon har en bakgrund som simmare. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
Porträtt av värnpliktig amfibiesoldat
Carl Häggström har tränat olika typer av kampsporter i stort sett hela sitt liv. Idag värdesätter han det då han har haft stor nytta av bland annat tempoväxlingarna från kampsporten i sin värnpliktsutbildning. Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

Rätt förväntningar och förberedelser är nyckeln

Trots goda förberedelser finns det idag vissa saker som både Alice och Carl önskar att det lagt mer fokus på inför utbildningsstarten. Gemensamt för båda är inte minst kondition, uthållighet och marschträning. Något som även Kjell Norman, sjukgymnast vid 2:a amfibiebataljonen på Berga, lyfter fram som viktigt:

– Börja träna specifikt för din värnplikt fyra till sex månader innan du rycker in, så blir allt lättare. Fokusera på benträning, så som marklyft, bulgarian split squats och djupa sidosteg. Det är även viktigt att träna kondition och köra intervaller, snabbdistanser och långdistanser, i detta kommer även marschträning.

– Innan jag kom hit gymtränade jag mest. Jag önskar att jag hade marsch- och löptränat mer, så att jag skulle haft bättre uthållighet och minskat skaderisken mer, avslutar Alice.