Samtidigt som truppen flögs till Skottland, var två lastbilar fulla med materiel på väg med färja till samma område. Det tog sin lilla tid att ta sig till övningsområdet då de var tvungna att ta hänsyn till tidvattnet.
Första skjutdagen
När väl truppen och all materiel var på plats, ägnades den första dagen åt att installera sig på övningsområdet, vilket bland annat innebar att det genomfördes säkerhetsgenomgångar, upprättande av taktiska tält och framförallt upprättande av pjäsplatser. Det genomfördes också kontroller på granatkastarna för att vara skjutklara så snart övningen inleddes. Kontingenschefen och planeringsansvarige för förbandets deltagande, löjtnant Klas Pekkari,var nöjd med att övningen hade inletts.
– Efter alla förberedelser känns det bra att nu vara på plats och att vi har inlett övningen. Tisdagen var den första skjutdagen där vi sköt granatkastare med amerikanska, brittiska och egna förband. Under övningen ska vi också öva på att leda in indirekt eld med flyg, det vill säga flyget ska stötta markförband, för att kunna lösa uppgiften på ett bra sätt har vi genomfört kontroller och gått igenom rutiner, sa Klas Pekkari
För att kunna leda samarbetet mellan markförband och flyg krävs särskild utbildad personal, de kallas JTAC som står för Joint terminal attack controller. Enkelt beskrivet ska en JTAC från en framskjuten position där han/hon ser målet, på ett säkert sätt koordinera flyget som ger understöd till markförband.
Efterfrågad kompetens
– Det är mycket som ska koordineras så här i inledningen, men det fungerar mycket bra. Vi har blivit väl bemötta och det har varit många glada återseenden. Flera av oss har övat tillsammans tidigare och det känns lite grand som att träffa kollegor på regementet. Vi har genom åren också lärt känna lokalbefolkningen som uppskattar vår närvaro, vilket är jätte kul. Det märks att vi är efterfrågade, inte minst då vi är det enda landbaserade skjutande förbandet, så alla vill öva med oss vilket är positivt. Andra deltagande nationer vet vilken kapacitet vi har vilket också ökar deras intresse att samöva, det är bra betyg för oss, sa Pekkari
Planeringen inför övningen har pågått i stort sett sedan årsskiftet, det är en hel del att tänka på inför den här typen av övning. Utöver att planera själva övningsmomenten så är den administrativa och logistiska delen minst lika omfattande.
– Logistikövning som Joint Warrior medför, är antingen en logistikers våta dröm eller en ren mardröm, för egen del gillar jag att lösa saker när problem uppstår. Med det här menar jag att vi har begränsat med logistiskt stöd från värdlandets kvartermästare. Vi är mer eller mindre självförsörjande men det var också den förutsättning vi hade när vi planerade för vårt deltagande. Än så länge har vi inte saknat något, skulle problem uppstå så kommer man långt med sunt förnuft och social kompetens. Inför övningen har vi också fått bra stöd både från regementet men också från marinbasen som bland annat stöttat med lastbilstransporten, berättade Pekkari
Under kommande dagar kommer den egna eldledningsgruppen att samöva med bland annat amerikanarna och Nederländerna kommer att skjuta med granatkastarna.
– Vi utvecklas hela tiden och det märks verkligen att vår närvaro är uppskattad. I väntan på att moment ska inledas, erbjuds vi utbildning i olika områden av våra utländska kollegor. Bland annat har vi gått igenom hur man leder indirekt eld från fartyg, så kallad Naval Gunfire Support, NGS. De är verkligen måna om att vi ska ha det bra, vilket vi uppskattar väldigt mycket. Vårt deltagande här, ökar vår förmåga hemma, sa Pekkari