− Sjukt jobbigt men också sjukt roligt. Dessutom är det alltid kul att vinna mot röjdykareleverna som är i sitt livs form, säger Eric Pettersson från det vinnande laget.
Hans valbåt tog kommandot tidigt och gick ifrån. Röjdykareleverna blev lite desperata och tog en chansning och gick på grund. Vindarna var inte på någons sida och båda lagen fick verkligen slita för att hålla fart och kurs.
− Jag hörde att förutsättningarna inte var de bästa. Då jag själv rodde fanns det gånger jag ville ha ett seriöst snack med vädergudarna när motvinden blåste som värst. Trots det finns det ett visst sug att sitta tillsammans med andra kollegor med samma mål och kämpa tillsammans, säger Jan Törnqvist.
Jan Törnqvist är marinchef och röjdykare. Han har genomfört rodden fyra gånger. Det finns många minnen bakom årorna och tanken på att genomföra rodden ytterligare en gång är inte helt främmande.
Valbåten är byggd i trä och väger runt två ton med besättning. Förr användes valbåten som skeppsbåt ombord på örlogsfartyg. Besättningen ombord består av tio roddare och en styrman som håller kurs och takt. Under Norgerodden ror besättningen i princip hela tiden, kortare raster för att genomföra toalettbehov och äta mat är de enda tillfällena som besättningen kan sänka pulsen en aning.
−När vi genomförde Norgerodden tog det allt mellan 13 till 21 timmar. Det är skönt att utvecklingen har stannat på vissa områden. Valbåten verkar vara lika trög att få i rörelse nu som när tävlingen började 1969. Norgerodden är fortfarande lika utmanande och kraftansträngande, en viktig och bra marin tradition, säger marinchefen.
Några välförtjänta timmars sömn och återhämtning väntar alla deltagarna. Vinnare eller inte, båda besättningarna har genomfört en fysisk prestation utöver det vanliga. Om marinchefen finns med i ett lag på startlinjen i nästa Norgerodd återstår att se men det som är klart är att tävlingen skapar förbandsanda, kamratskap och värk i hela kroppen.