Så här kan det snart se ut när soldaten Sophie Mellstig sitter bakom spakarna på en stridsbåt. Sophie är i slutfasen av en drygt 40 veckor lång stridsbåtförarutbildning som hon har genomfört tillsammans med ett tiotal andra kollegor. Att Sophie hamnade på Amfibieregementet för att utbilda sig till stridsbåtförare var lite av en slump, men en lycklig slump enligt henne.
Du kommer från en idrottsvärld där du aktivt under 16 år, tränade och tävlade i en individuell sport, hur hamnade du i Försvarsmakten?
Jag tävlade under många år i konståkning, efter ett tag kände jag att jag inte längre utvecklades och det fanns inga nya utmaningar. Tankarna började då på att göra något annat. Jag har alltid varit intresserad av samhällssäkerhet och sneglat på yrken inom polis och militär. Jag sökte för att genomföra den grundläggande militära utbildningen (GMU). Direkt efter GMU:n genomförde jag grundkurs amfibie vilket var både nödvändigt och tvunget för att över huvudtaget få behörighet att kunna söka mig vidare till stridsbåtsförarutbildningen.
Har du upplevt några utmaningar under din tid här?
För mig var det en otroligt stor omställning att genomföra GMU. Från att alltid bara ha behövt fokusera på mig själv skulle jag helt plötsligt fungera i en grupp med allt vad det innebar. Ganska snabbt insåg jag dock fördelarna, man är aldrig ensam, man hjälper hela tiden varandra och det är en enorm styrka. Man tvingas att samarbeta med människor som man kanske aldrig skulle umgås med under andra omständigheter och det är häftigt att det fungerar så bra. Jag upplever ett enormt utbyte mellan alla här då vi har så olika bakgrund, det är verkligen berikande.
Hur kan en arbetsdag se ut för dig?
Den är enormt skiftande, ena dagen sitter jag i en lektionssal och går igenom hur motorerna fungerar på en stridsbåt för att nästa dag öva i skärgården. Det är kontrasterna och tempoväxlingen som är så givande, det blir aldrig långtråkigt. Jag gjorde GMU:n 2013, och sedan dess har jag genomfört olika utbildningar vilket självklart har bidragit till att det har varit och fortfarande är omväxlande.
Allt låter toppen, finns det något som är mindre bra?
Jag kan ärligt säga att allt känns jätte bra. Det finns enorma utvecklingsmöjligheter som aldrig tycks ta slut. Vi löser olika uppgifter och vi gör det tillsammans, jag känner att jag har växt som människa. Jag tycker att den grundläggande militära utbildningen är en bra grund att stå på, även om man väljer att inte stanna kvar så borde så många som möjligt genomföra GMU för att man lär sig så mycket både om sig själv men också att fungera i grupp.
Slutligen, hur ser din framtid ut?
Så länge jag trivs och utvecklas stannar jag kvar.