Många har säkert spenderat sommaren med att bada, äta glass, njuta av vädret och ha lugna sommardagar. Vi har sprungit runt i skogen, skjutit, tränat överlevnad och haft långa utbildningsdagar. Det här är berättelsen om hur vi gick från rekryter till att få kalla oss soldater som en del av den svenska Försvarsmakten.
En grå måndag i mitten juni, ett fåtal timmar efter att säsongsavslutningen av "Game of Thrones" gått, samlades 18 människor från så gott som hela i Sverige vid förrådet i Kiruna. Vi kom från Närke, Uppland, Medelpad, Östergötland, Västerbotten, Norrbotten, Lappland, Skåne, Småland och Jämtland och var alla mycket spända på det som väntade oss de närmsta veckorna. Vi var där för att genomföra Grundläggande militär utbildning, och tillsammans blev vi 5:e GMU-pluton.
Stor omställning
Förväntningarna på de kommande veckorna var mycket blandade och för många blev vårt nya liv en stor kontrast mot det vi gjort tidigare. Ungefär en tredjedel av oss hade tagit studenten för bara tre dagar sedan och kom mer eller mindre direkt från studentflaket. Nu gällde istället uppstigning klockan sex varje morgon, städning, bäddning och en hel bunt med nya namn att lära sig.
Snö och kyla i juni
Förutom den stora omställningen bjöd dessutom Kiruna på snö, regn och kyla blandat med rejäla hagelskurar de första veckorna vilket inte fick oss rekryter att jubla. Trots allt tog vi oss alla igenom de inledande övningarna. Vi fick lära oss att gå, stå, hälsa, hissa flaggor, hitta på området och hur vi skulle klä oss. Tillsammans firade vi också en mycket annorlunda midsommarafton utan vare sig midsommarstång eller "små grodorna". Istället övade vi vapenhantering i tätt snöfall och lärde oss skjutställningar.
Dagarna fortskred och vi lärde känna varandra allt bättre. Omställningen från civilt liv till det militära var i många fall tuff men under det andra projektet "Patrull" så hade de flesta hunnit komma in i livet som militär. I samband med projektet hade vi våra första fältdagar. Det är roligt att se hur otroligt snabba vi har hunnit bli på att få upp en förläggning jämfört med hur omöjligt det kändes att få upp tältet under den första dagen.
Fältvecka
Fältveckan innebar även en mängd nya lärdomar i form av hur man genomför en effektiv fempunktstvätt i en kall bäck samtidigt som hundratals blodsugande myggor attackerar en. Under dagarna lade vi även grunderna för enkel strid och lärde oss hantera situationer i förhand, duell och efterhand. För oss rekryter kändes det som att det var nu utbildningen började komma igång på riktigt och det möttes av blandade åsikter. För många kändes den här veckan som den jobbigaste då tempot blev högre och dagarna längre. Dock åkte ingen hem, vilket vi är mycket glada för.
"Uppgiften, gruppen och jag"
Efter de första veckorna i Kiruna så förflyttades plutonen till Grubbnäsudden utanför Kalix för att fortsätta utbildningen vid Lombens skjutfält. Vädret blev här enormt varmt och från snöfall gick vi till temperaturer på över 30 grader. I detta klimat lyckades vi dock genomföra fälttestet, kasta skarpa handgranater, gräva ståvärn och genomföra grupps strid. Gruppsammanhållningen började här sättas på prov och vi fick jobba hårt med strimma C; "Uppgiften, gruppen och jag". Under tiden i Kalix hade vi en tjänstefri helg där vi rekryter bland annat passade på att besöka Haparanda med IKEA och vandra över gränsen till Finland. Efter tre veckor i Grubbnäsudden och Lomben var det dock till slut dags att återvända till Kiruna och Kalixfors där nya utmaningar väntade på oss.
Skyddsvaktsutbildning
Från att ha stridit och krigat i diverse konflikter kastades vi nu in i en helt ny situation när vi skulle lära oss agera som skyddsvakter och hantera vissa situationer. Från att ha tillbringat en hel del tid på skjutbanan och ute i fält kastades vi tillbaka in i skolbänken för att lära oss lagar och paragrafer. Tillsammans med kunskaper i närkamp så som att brotta ner hårdhänta busar, sätta handfängsel och artigt avvisa obehöriga så lyckades alla till slut få godkänt på både de teoretiska och praktiska delarna av veckan. Förutom det så ställdes vi för de mest märkliga situationer där figuranter gjorde sitt bästa för att ta sig in på våra skyddsobjekt. Vi hade såväl yxmän som hundägare som envist ville hitta sina borttappade jyckar. En viktig lärdom var att inte alla människor med vapen behöver gripas på en gång, de kan ju faktiskt vara minkjägare med tillstånd och allt.
"Individuella veckan"
Efter att ha vaktat och bevakat i en vecka gick vi in i en ny fas som heter "Individuella veckan". Här fokuserades det på att ta ikapp sådant som enstaka rekryter missat samt att utbilda oss i överlevnad, exempelvis. Det som främst kändes i magen var dock att det började dra ihop sig mot den avslutande övningen AGU, "Aldrig ge upp". AGU låg framför oss och vi började vilt samla näver, öva på att göra upp eld och diskutera hur man bäst får med sig tre dosor snus utan att befälen upptäcker det. Vi rekryter försökte mentalt förbereda oss på det som skulle komma och efter att ha haft en ledig helg var det dags.
Patrullering, överfall och bilolycka
"Aldrig ge upp" präglades av oväntade lägen och känslan av att aldrig veta vad som skulle ske var påfrestande. Under åtta dagar utspelades ett scenario där konflikten i Ukraina trappats upp och Sverige höjt sin beredskap. Under de första dagarna innebar det att vi gick skyddsvakt runt skyddsobjekt samtidigt som vi utsattes för konstanta överfall i form av vilsna orienterare och maskerade busar som försökte skjuta ner oss med pansarskott. Sömnbristen började nu kännas på allvar då vilotimmarna stördes av postbyten och patrullering. Efter att i två dagar ha patrullerat kom ordern att omgruppera. På vägen tillbaka så sattes våra kunskaper i olyckshantering på prov då vi tillsammans fick hantera en simulerad bilolycka. Lyckligtvis gick det bra och vi fortsatte fram till lägret där vi fick veta att statsministern under en resa till ett möte befann sig i en helikopter som var på väg att nödlanda hos oss. Vi skulle därför förebereda oss och utse en nedtagare. Nu gick spekulationerna varmt bland oss rekryter; skulle det verkligen komma en riktig helikopter? Efter en timmes väntan ungefär hör vi till slut ljudet, och mycket riktigt flyger det fram en helikopter och landar rakt framför näsan på oss! Visserligen utan statsminister, men det var ändå mer än förväntat. Under kvällen och natten övade vi mer skyddsvakt och ett roligt moment var när kockarna Tord och Maja som serverat och lagat mat till oss hela sommaren spelade demonstranter under parollen "Ingen mat till grön soldat".
Helikoptertransport
Följande dag börjades det åter spekuleras bland rekryterna, skulle vi verkligen få åka helikopter? Slutligen visade det sig stämma och överlyckliga fick vi öva helikopterlastning innan det bar i väg. Vi blev avsläppta på en myr utan en blekaste aning om var vi befann oss. Efter en marsch vidare ut i skogen så fick vi påbörja överlevnadsövning. Det första dygnet var ensamdygn så efter en sista måltid delade vi på oss. Vi fick leta upp en lämplig plats att bygga nödbivack i och själva ordna med vatten och den lilla mat vi hade. Natten blev lång, kall och blöt för många av oss där elden, tristessen och ensamheten var ens enda vänner. Morgonen efter vaknade vi frusna, de som sovit alls vill säga, och vi fann åter vår grupp. Nu inleddes gruppens överlevnad och vi marscherade till ett nytt ställe för att bygga gruppbivack. Dagen ägnades åt att samla ved, hämta vatten och försök till att få fram så mycket mat vi kunde då magarna nu började bli väldigt tomma. Natten gick dock hyfsat trots kylan.
Eldöverfall
Vi fick återvända till Kalixfors där läget hade förvärrats och vi nu fick understödja Hemvärnet genom att bedriva spaning och patrullering samt försvar av förläggning. Ljud- och ljusdisciplinen var tuff, och ännu tuffare blev det dagen senare då vi fick höra att läget förvärrats och vi övergick nu till "Fria kriget". Vi fick i uppgift att gömma oss i skogen med hjälp av en bandvagn och slutligen skulle vi genom ett eldöverfall på en fiendebas försöka frita en svensk general. På kvällen fick vi tvätta oss i Kalixälven, jo, vi luktade rätt rejält, och sedan grillade vi korv. Dagen efter marscherade vi tillbaka till Kalixfors där plutonchefen meddelade att projekt "Aldrig ge upp" var över. Lättnaden var stor.
Soldaterinran
Under veckan fick vi även besök av regementschefen, överste Olof Granander, som delgav oss soldaterinran under Sveriges samt Lapplandsjägargruppens fanor. Han berättade om vårt ansvar och våra möjligheter som soldater i Försvarsmakten. Vi fick även beröm i hans informationsbrev till regementets personal efter att han fått bevittna bland annat gruppstrid.
Efter tre mycket händelserika månader sitter vi nu här och har en sommar med många nya lärdomar och mycket ny kunskap. Vi har tusentals nya minnen, upplevelser och erfarenheter, såväl positiva som negativa, som vi har upplevt under GMU:n i Kiruna. Det är en period vi kommer minnas i hela våra liv och de kontakter och vänner vi har fått här kommer vi alltid bära med oss.
Avslutningsvis vill vi tacka våra befäl, kamrater, kökspersonal, figuranter och alla andra som har bidragit till vi fått en bra utbildning som vi rekryter är mycket nöjda. Utan er hade våra upplevelser här inte varit lika bra. Vi ses på förbanden runt om i Sverige!