Vad innebär det att vara på insats?
– Att man får lära sig massor med nya saker, både inom det svenska förbandet men framförallt i samarbetet med andra nationer på campen. Man är långt hemifrån och arbetar och bor väldigt nära sina kollegor, det har sina fördelar men även utmaningar. På insats har man förmånen att ha huvudfokus på en sak och det är uppgiften, självklart uppstår friktioner som måste lösas.
Hur har ni märkt av oroligheterna i Mali?
– Vår vardag och etableringen av Camp Estelle har hittills inte påverkats direkt. Däremot har landet påverkas negativt av sanktioner och stängda gränser. Bristen på mat är redan stor, priserna höjs och det påverkar befolkningen negativt. Detta har i sin tur bidragit till ökad kriminalitet och oro. Sanktionerna är nu upphävda.
Paket hemifrån med svenskt godis.
Foto: Försvarsmakten
Hur är campen?
– Bra, god mat, bra träningsmöjligheter och många aktiviteter som anordnas varje vecka. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket sämre standard och att det inte skulle finnas något internet. Så jag blev positivt överraskad!
Utmaningar?
– Coronapandemin har gjort att många leveranser av materiel har försenats. Flera av infrastrukturåtgärderna på campen har inte kunna genomföras på grund av att lokalanställda inte fått komma in, då campen har varit stängd för att inte få in smitta. Jag upplever att min förmåga till att anpassa mig efter ett föränderligt läge har blivit bättre och jag har lärt mig att inte lägga ner så mycket energi på att saker ändras utan försöker ta tillvara på situationen som uppstår.
Roligast?
– Samarbetet med andra nationer är väldigt givande och vi har roligt ihop. Vi etablerar oss på nya platser samtidigt som vi genomför operationer samordnat med andra nationer. Detta parallellt som vi försöker dela lägesbild med Sverige för att få bästa möjliga stöd, vilket är en stor utmaning men också något vi kan vara stolta över när vi är klara med vår insats.
Hur ser en dag ut?
– Nästan varje morgon promenerar jag och lyssnar på ljudbok innan jobbet startar, då är det som svalast ute precis när solen går upp och man piggnar till. Arbetsdagen startar strax efter 07.00 och brukar sluta vid 21.30, men det varierar. För att må som bäst bör jag hinna med ett träningspass innan middagen men det är inte alltid det går att få till. Dagen består av stridsledningsmöten, planeringsarbeten, videokonferenser, orderskrivning och rapportskrivning samt en massa andra saker däremellan.
Anna är ställföreträdande sektionschef på operationssektionen för Mali 12.
Foto: Försvarsmakten
Hur lång utbildning fick du på Internationella utbildningsenheten innan avresa?
– Cirka sju veckor, precis när vi påbörjat vår tid på Livgardet bröt coronapandemin ut som resulterade i en rad omplaneringar på alla nivåer. En direkt konsekvens blev att vi tyvärr inte hann med någon slutträning för hela förbandet, då vi var tvungna att gå in i karantän och rotera tidigare än planerat. I staben har vi saknat den delen av att vara samtränade, så vi har fått hitta rutiner efterhand. Det har utvecklat oss massor men att lära sig i efterhand när man ska leverera effekt är inte alltid det bästa för uteffekten.
Tips och råd till den som ska åka på sin första insats i Mali?
– Generellt behöver man vara ödmjuk inför uppgiften. FN- systemet skiljer sig mycket från andra typer av insatser då mycket styrs av byråkrati som ibland har långa beslutsprocesser. Det är frustrerande att inte vara prioriterad för att kunna leverera bästa effekt. Sen är det värmen, man kan inte förbereda sig på hur kroppen reagerar på den extrema värmen. De första två veckorna är tuffast innan kroppen anpassat sig. Det pratas mycket om det under utbildningen men det är verkligen varmt här och kan snabbt bli allvarligt!
Framtiden
– När jag kommer hem är planen att jag ska tillbaka till Livskvadron och bli ställföreträdande skvadronchef. Jag trivs väldigt bra här nere och är absolut sugen på fler insatser, avslutar Anna.