Marken är svart, allt är förkolnat och det luktar bränd ved. Kvar finns bara kala trädstammar och fallna träd. En liten tillfälligt sammansatt grupp med hemvärnssoldater kör längs med de uppkörda grusvägarna mitt inne i den del av brandområdet som kallas sektor 2.
– Nu är uppgiften att patrullera området. Blixten slog ner för en stund sedan och dessutom finns det en hel del slang och annan utrustning kvar ute i terrängen som vi ska hjälpa till att samla in, säger Sara Kämpe från Gävleborgsbataljonen.
Gävleborgsbataljonen är den hemvärnsbataljon som var först på plats för att stödja räddningstjänsten i arbetet med att släcka skogsbranden i Ljusdals kommun och det är också den bataljonen som nu gör de sista krafttagen innan insatsen ska avslutas och marken återlämnas till de 170 olika markägarna.
– Vi behöver vara försiktiga. Träden står fortfarande upp men rötterna har brunnit av så de kan välta så fort de blir utsatta för lite vind. Ibland sker det nästan helt ljudlöst, säger Sara Kämpe.
Det kan fortfarande finnas glödbränder under marken och gruppen stannar på flera ställen för att undersöka eventuell rökutveckling. Sara Kämpe berättar om de första dagarnas arbete på platsen och pekar på ett stort nedbränt område där de under den tredje dagen slet för att dra ut brandslang för att stoppa elden från att sprida sig.
– Syftet var att hålla linjen, men sen började det blåsa kraftigt och när det händer finns det nästan ingenting som kan sätta stopp för den här typen av bränder.
Branden spred sig och så småningom även över älven Ljusnan. Nu när insatsen avslutas räknas brandfronten som den största i modern historia. Sträckan runt området är 12,5 mil runtom. Och sammanlagt är det 9600 hektar mark som brunnit, en siffra som motsvarar 20 000 fotbollsplaner.
– Det är helt otroligt vilken förödelse branden har skapat. När man är mitt inne i det är det mycket adrenalin. Det var ett inferno, det brann överallt, men nu när det har lugnat ner sig kan man se. Allt är bara ett stort plockepinn, berättar soldaterna Simon Sundström och Karin Söderberg som varit med sedan första dagen Försvarsmakten var på platsen.
Larmet om att de behövde stötta vid släckningsarbetet kom till Gävleborgs hemvärnsbataljon vid 16-tiden den 15 juli. Vid 22.30 samma kväll var 44 personer ur bataljonen på plats i Ängra, där branden började. Bataljonskvartermästaren Magnus Andersson är den person som tog emot samtalet från Regional stab Mitt, den enhet som samordnar allt stöd till civila samhället som sker i regionen.
– Jag hade precis påbörjat min semester när de hörde av sig. Första gången de ringde behövde de en mindre styrka men när de ringde igen några timmar senare var tidsramen betydligt kortare och många fler soldater behövdes.
På plats har hemvärnets arbete i första hand handlat om att få ut brandslang och pumpar för att kunna pumpa ut vatten även i oländig terräng där till exempel brandbilar har svårt att ta sig fram. Sammanlagt har cirka 25 mil slang varit utlagd i området.
– Det är ett slitigt arbete att dra ut slang, Men det är om möjligt ännu tyngre att dra in den, berättar Karin Söderberg.
Under perioden som Försvarsmakten varit i Ljusdal för att stödja räddningstjänsten i släckningsarbetet har många olika förband och hemvärnsbataljoner varit på plats och hjälpt till i omgångar. Från Livgardets hemvärnsförband är det Gävleborgsbataljonen, Stockholmsbataljonen och Järvabataljonen som arbetat i Ljusdal. Även Attundalandsbataljonen och Dalabataljonen har arbetat med brandbekämpning, men då i Älvdalen.
– Vi har haft stor uppslutning. Många, många har avbrutit semestrar för att komma hit och stötta. Det är fantastiskt och väldigt roligt, säger Johnny Röst, ställföreträdande bataljonschef och militär insatschef på plats.
Karin Söderberg och hennes kollegor har lämnat både semestrar och jobb för att kunna ställa upp.
– Det är ju det här vi finns till för, det är vår uppgift. Vi ställer upp för samhället vid kris och krig, säger hon.
Hon och hennes gruppkamrater arbetar i värmen och lastar sitt släp fullt med den allra sista materielen som ska samlas in. Och de andra håller med:
– Det är nu det känns viktigt på riktigt att vara med i hemvärnet.