Nästa steg i samarbetet

Sverige och Nederländerna undertecknar ubåtsräddningsavtal

Sverige har lång erfarenhet av ubåtsräddning - mer än 100 år faktiskt. Redan 1904 fanns rutiner för att undsätta en nödställd besättning och sedan dess har både metoder och materiel blivit än mer moderna. Den 3 december undertecknade Sverige och Nederländerna ett ubåtsräddningsavtal där målet är att göra en räddningsoperation snabbare och enklare.

Sverige och Nederländerna har övat och samarbetat i flera år. Det nya ubåtsräddningsavtalet tar nästa steg i samarbetet. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
I tryckkammarsystemet på HMS Belos finns möjlighet att ge kvalificerad vår till personer som utsatts för högt tryck under längre tid. En stort trygghet för en ubåtsbesättning. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
Avtalet gör att det inte krävs ytterligare politiska beslut för att inleda en ubåtsräddningsoperation. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
Tryckkammarsystemet på HMS Belos är designat för att kunna omhänderta en hel ubåtsbesättning. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
Konteramiral Jens Nykvist har lång erfarenhet från det svenska ubåtsvapnet med såväl nationellt som internationellt. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
Det svenska dykeri- och ubåtsfartyget HMS Belos ligger förtöjt i örlogshamnen Den Helder i Nederländerna. Fartyget har fått uppgiften att frakta hem utrustning från förbandet ME 05 som precis kommit hem från den EU-ledda insatsen Operation Atalanta. Medan besättningen lyfter ombord containrar och stridsbåtar kliver en svensk-nederländsk delegation ombord. Det är cheferna för respektive mariner som ska underteckna ett ubåtsavtal. Viceamiral Rob Kramer är chef för den nederländska marinen. Han får en snabb rundtur på fartygets tryckkammarsystem innan delegationen rör sig mot fartygets brygga för att signera avtalet.

– Detta är nästa steg i ett redan bra samarbete. Vi har redan jobbat tillsammans till sjöss inom ramen för Operation Atalanta och detta är ett mycket viktigt steg, säger Rob.

HMS Belos är försvarsmaktens tredje ubåtsräddningsfartyg med samma namn. Fartyget kom till Sverige 1993 och har sedan dess utvecklats och moderniserats för att klara dagens krav på ubåtsräddning. Några exempel är ett dynamiskt positioneringssystem som gör att fartyget kan behålla sin position även i hård sjö och ett slutet tryckkammarsystem som är stort nog för en hel ubåtsbesättning. Dessutom är Belos moderplattform för ubåtsräddningsfarkosten (URF) som också är en av världens modernaste. URF har till exempel kapacitet att plocka upp en hel svensk ubåtsbesättning - i ett enda lyft. En förmåga som är världsunik.

Innan ubåtsäddningsavtalets undertecknande fick marincheferna möjlighet att besöka HNLMS Rotterdam som precis kommit hem efter cirka fyra månader i Operation Atalanta. Foto: Magnus Lindstedt/Försvarsmakten
– Det svenska ubåtsräddningssystemet är mycket professionellt - det är det första som slår mig! Om du vill ha ett professionellt ubåtsvapen är detta system nödvändigt. Därför är vi väldigt glada att också få ta del av denna förmåga eftersom den skänker våra ubåtsbesättningar trygghet och självförtroende, säger Rob.

Inga ytterligare beslut

Den svenska marinchefen, konteramiral Jens Nykvist har själv bakgrund i ubåtsvapnet. Han är en av dem som arbetat för att få till räddningsavtalet och han är märkbart glad över att få avtalet undertecknat.

– Detta avtal gör att vi kan utvidga vårt samarbete. Avtalet förenklar hanteringen av en ubåtsräddningsoperatation om något, mot all förmodan, skulle gå fel. Dessutom gör avtalet att vi kan öva än mer. säger Jens.

Sverige och Nederländerna har övat och samarbetat tidigare. Syftet med ubåtsräddningsavtalet är såväl enkelhet som snabbhet.

– Rent konkret kan vi säga att när detta avtal är på plats kommer ubåtsräddningsoperationer gå snabbare. När vi har övat mer tillsammans så vet vi också mer om varandra och på så vis kan vi sätta in rätt resurser tidigare. Avtalet gör också att vi inte behöver högre beslut för att agera - vi kan åka direkt när vi får larmet, säger Jens.