Kobben Lilla Kråkan ser inte mycket ut för världen. Ett trettiotal meter lång med kala klippor, så låg att den översköljs av vatten när höststormarna sätter in. Det enda som skvallrar om att kobben en gång i tiden stått i centrum för något, är de lutande metallstolpar där måltavlan sannolikt satt en gång i tiden. Flygflottiljerna i södra Sverige övade vapeninsatser mot den lilla ön mellan 1945 och 1973 med granater, raketer och bomber.
Dykare bästa metoden
HMS Sturkö med sina röjdykare är de som fått uppgiften. Den består i att områdesbegränsa, det vill säga att hitta inom vilket område det finns spår av de gamla skjutningarna.
- Tyvärr var man inte så noggrann med dokumentationen på den tiden, vi har ganska lite att gå på när det gäller exakt var det fällts och skjutits. Vi vet inte heller säkert om det fällts skarpa bomber eller bara övningsbomber i form av ofarliga metallklumpar, säger Martin Blomqvist som är fartygschef på HMS Sturkö.
Då kobben använts under nästan 30 år så står det tidigt klart att man kommer att hitta många objekt. Röjdykarna på Sturkö är ganska nya ombord och älskar sitt arbete. Ett arbete som både är omväxlande, spännande och utmanande. Men det finns också risker. Förutom dykningen i sig, som exempelvis kan orsaka vad som lite slarvigt kallas dykarsjuka, finns naturligtvis risker med det som ligger på botten. Därför hålls alltid noggranna säkerhetsgenomgångar före varje dyk.
- Nu har vi inte hittat något som vi med säkerhet kan säga är farligt men å andra sidan kan vi inte heller utesluta det, så därför måste vi jobba utifrån värsta scenariot. Dykarna får därför inte röra något av objekten på botten, säger dykofficer Ludwig Svennberg.
Många objekt
Området runt kobben är alltför grunt för att kunna avsökas med HMS Sturkös släpsonar. Men en mindre sonar har bogserats efter fartygets gummibåt och på så sätt kunna hjälpa till med att kartlägga bottnen.
Att området använts flitigt under många år står snart klart. Under en av dykningarna upptäcks fler än 200 objekt som bedöms vara bomber. Granat- och raketrester hittas också men inte alls så ofta. Sikten är förvånansvärt bra och ibland längre än tio meter, varför sökningen för röjdykarna Olof Karlsson och Jakob Allgren går ganska fort, och man hinner bli färdig. Det gäller dock bara den inledande delen, områdesbegränsningen. Beslut om hur man ska gå vidare fattas senare, sannolikt efter fler undersökningar av området kring lilla Kråkan.