I den stora hangaren ombord på amfibiestridsstödfartyget Johan De Witt, baserar nu två svenska helikoptrar (Helikopter 15, HKP 15). Den svenska helikopterenheten består av 14 personer: enhetschefen, en planeringsofficer, besättningen på tre personer (två piloter och en uppdragsspecialist), en grupp tekniker som står för underhållet av helikoptern och en underrättelsecell som svarar för uppdragsplanering. Enheten kommer från Helikopterflottiljen, Tredje helikopterskvadronen och är normalt placerad i Ronneby.
Förutom den svenska helikoptern finns det även en nederländsk NH90 ombord. Det är en marin version av den helikopter som vi hemma benämner HKP14. Den nederländska helikopterenheten baserar nära inpå den svenska enheten i hangaren och de har utvecklat ett tätt samarbete.
– Samarbete och integrering mellan de två helikopterenheterna har gått väldigt bra. Vi svenskar och nederländarna är väldigt lika på många sätt. Vi gör samma saker men inte på exakt samma sätt, men i grunden så är det likadant och vi utgår från samma dokument, säger kapten Fredrik Tham, flygstyrkechef.
De primära uppgifterna för operation Atalanta är att skydda World Food Program och annan sårbar sjöfart samt att motverka piratverksamhet. Helikoptrarna ombord löser uppgifter som sjöövervakning (Sea Survillance Controll, SSC och Baseline Counter Piracy, BCP) där syftet är att hitta och identifiera båtar. En annan uppgift är riktad underrättelseinhämtning (Intelligence, Surveillance and Reconnaice, ISR), vilket innebär riktad spaning, mot till exempel ett område eller ett fartyg och där målet är att skapa sig en normalbild över en viss tidsperiod. Den svenska och nederländska helikoptern turas om och delar på dessa två uppgifter. Helikoptrarna har också förmågan att utföra medicinsk evakuering. Där skiljer det lite mellan de båda helikoptrarnas förmågor. Den något större NH90 har lite annan utrustning ombord och har därmed bättre förutsättning för att vårda en patient under transport än vad som finns på HKP 15. Överlag har de två olika helikoptrarna kompletterat varandra bra, inom ramen för de uppgifter som ställts.
Den svenska underrättelsecellen består av tre personer (en underrättelseofficer, en bildtolk och en underrättelseassistent). Tillsammans med planeringsofficeren planerar dom flygföretag och därefter analyserar genomförda spaningsuppdrag. Utifrån information som kommer från spaningsuppdragen produceras en bildrapport som skickas till styrkehögkvarteret (Force Headquarters, FHQ). Det är också utifrån denna information som det sen bland annat produceras nya riktade spaningsuppdrag. Även denna cell har integrerats med den nederländska underrättelsecellen ombord, vilket har visat sig vara mycket lyckat.