En obemannad mindre båt med fyra tunnor ombord driver i vågorna två sjömil från den tyska kusten. I övningen har en fiskare stött på den och tagit sig iland. Han berättar nu om den för en av marinens EOD-grupper. Operatörerna misstänker direkt att rör sig om en havsdrönare avsedd att spränga något av de allierade fartyg som är aktiva i området. De lastar sin utrustning i en RHIB-båt på stranden vid Putlos militära övningsområde och ger sig iväg över det höstklara vattnet.
Hack i häl i en annan RHIB följer de tyska och svenska övningsledarna. Ett par sjömil ut kan operatörerna konstatera att det rör sig om en så kallad Water Borne Improvised Explosive Device, WBIED, en vattengående improviserad spränganordning, eller kort och gott havsdrönare.
– Ett av marinens viktigaste uppdrag är att tillsammans med våra allierade skydda transporter genom Östersjön. Vår roll är att göra farleder och hamnar säkra genom att hitta och oskadliggöra minor, oexploderad ammunition och improviserade sprängladdningar, säger örlogskapten David Marmbäck, taktikchef vid Röjdykardivisionen.
Sätter utlösningssystemet ur spel
– Hoten utvecklas snabbt, både taktiskt och tekniskt. För att möta det måste vi ligga steget före. Det gäller både när vi pratar om ny teknik och taktik, men också om förenklade processer för att anskaffa och godkänna ny materiel och metoder, säger örlogskapten David Marmbäck, taktikchef Röjdykardivisionen.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
Efter att ha rekognoscerat på avstånd beslutar sig gruppen för att sätta en av operatörerna ombord på farkosten för att hanteringssäkra objektet. Det innebär att man på något sätt sätter utlösningssystemet ur spel, så att farkosten kan hanteras utan risk för detonation.
– I det här fallet väljer operatörerna att spränga en del av havsdrönarens utlösningsanordning för att på sätt minska risken för detonation och skapa möjlighet att dokumentera hur bomben är konstruerad och säkra bevis efter gärningspersonerna, säger örlogskapten David Marmbäck.
Samtidigt som en av Röjdykardivisionens EOD-grupper arbetar med WBIED:n ute till havs får deras kollegor i uppgift att tillsammans med en tysk EOD-grupp röja minor och sprängladdningar för att göra en strand säker inför en kommande transport.
Uppgiften är en del av Northern Coasts 2025 – en av årets största marina övningar som genomförs i september längs den tyska kusten och i södra Östersjön.
EOD-operatörerna söker metodiskt av stranden. Under sanden hittar de flera minor och spränganordningar, konstruerade för att lura utrustningen och operatören.
– Hoten utvecklas snabbt, både taktiskt och tekniskt. För att möta det måste vi ligga steget före. Det gäller både när vi pratar om ny teknik och taktik, men också om förenklade processer för att anskaffa och godkänna ny materiel och metoder, säger David Marmbäck.
“Oerhört värdefullt att träffas”
Marin ammunitionsröjning är en nischad verksamhet, med höga krav på specialkompetens, både när det gäller teknik och metod.
– Hemma i våra respektive länder arbetar vi med många olika förband inom alla försvarsgrenar. Det är oerhört värdefullt att träffas såhär med andra nationer som är experter inom samma område som oss och lära av varandra, säger David Marmbäck.
– De svenska cheferna och EOD-operatörerna står för professionalism, det märks från första mötet på vilka frågor de ställer, hur de löser övningsuppgifterna och hur de rapporterar, säger kommendörkapten Philipp Klimmek, tysk chef för Task Group EOD, som samlar all EOD-förmåga inom Northern Coasts 2025.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
Kommendörkapten Philipp Klimmek är tysk chef för Task Group EOD, som samlar all EOD-förmåga inom Northern Coasts 2025. Han har arbetat med svenska Röjdykardivisionen många gånger.
– Som chef för EOD-delen av Northern Coasts 2025 är jag glad att 44:e röjdykardivisionen är här. Även om det är första gången som allierade är det ingen skillnad att arbeta med dem jämfört med tidigare övningar, då de deltog inom ramen för Partnerskap för fred. De svenska cheferna och EOD-operatörerna står för professionalism, det märks från första mötet på vilka frågor de ställer, hur de löser övningsuppgifterna och hur de rapporterar, säger kommendörkapten Philipp Klimmek.
Betydligt säkrare att hantera
Tillbaka ute till havs har operatören förberett en sprängladdning på havsdrönaren. Hans grupp hämtar upp honom och de backar ur riskområdet med sin RHIB innan de spränger av laddningen. Det ryker lite men laddningen är liten och bara avsedd att oskadliggöra utlösningsanordningen för den stora bomben ombord. Även om den lilla båten fortfarande innehåller flera hundra kilo sprängämne, så är den betydligt säkrare att hantera nu. Nu går övningen in i nästa fas, att säkra bevis.
– Det är alltid en avvägning. Det säkraste för operatörerna är ofta att placera en röjladdning på avstånd med hjälp av en bombrobot. Risken att bomben går till detonation och bevismaterial förstörs vägs hela tiden mot risken för den röjande personalen. Så om man bedömer att det finns ett värde av att undersöka bomben, och att det låter sig göras på ett tillräckligt säkert sätt, då föredrar vi ofta det, avslutar David Marmbäck.