HMS Kullen tillbaka i Sverige efter två månader i Natostyrka till sjöss

Stämningen är god i besättningen, som tillbringat de senaste två månaderna i varandras omedelbara närhet.

– Jag är fascinerad över hur väl samarbetet fungerar mellan nationerna i styrkan. Jag kommer också att sakna besättningarna på de andra fartygen, men nu ska jag njuta av att sova i min egna säng och det civila livet, vardagslyxen, säger Frida, andra sonarbefäl.

Ett lätt regn föll när minröjningsfartyget HMS Kullen la till vid sin hemmapir i örlogshamnen på Berga söder om Stockholm. Där väntade flottiljen på att få hälsa dem välkomna hem. Så fort fartyget förtöjt samlades besättningen på halvdäck tillsammans med Fjärde sjöstridsflottiljens chef och flottiljförvaltare, chefen för 42.minröjningsdivisionen och marinens operationschef.

– Välkomna hem! Ni är naturligtvis historiska i ert deltagande i SNMCMG1 från Fjärde sjöstridsflottiljen och ni har tjänat både Sverige och alliansen väl under perioden. Jag är inte bara stolt över er insats utan också i den återkoppling jag har fått från andra. Återkoppling och era erfarenheter är både viktiga och nödvändiga i vår strävan att bli bättre. Men vad kan väl för en sjöman vara bättre än att under en längre tid få göra just det som man är satt att göra? Att försvara det vi tror på tillsammans med andra i en stärkt allians, säger kommendör Martin Göth, chef Fjärde sjöstridsflottiljen.

“Jag ser fram emot att ha dagar där jag inte gör någonting”

Efter samlingen och tårta på piren började avrapportering och återställning av fartyget, en process som tar flera dagar.

– Det ska bli skönt med semester när vi är klara med återställningen. Då ska jag sova ut. Och jag ser fram emot att ha dagar där jag inte gör någonting, säger Erik, tredje maskinist HMS Kullen.

Hans kollega, motormannen Elsa fyller i:

– Jag ser fram emot att sova och äta den mat jag själv vill äta. Jag ser fram emot att slippa ha uniform på mig, att gå i gräset och att åka en båt som jag inte behöver ronda. Och så har jag längtat efter min symaskin. Jag ser fram emot lite frihet och att bara få vara själv ett tag, säger Elsa, motorman, HMS Kullen.

Del av Natos avskräckning

Förutom minröjningsverksamheten har SNMCMG1 även bidragit till Natos aktivitet Baltic Sentry, som syftar till att avskräcka en eventuell motståndare från att sabotera kritisk undervattensinfrastruktur. Rent konkret har det inneburit långa perioder till sjöss för HMS Kullen.

Standing Nato Mine Countermeasures Group 1, SNMCMG1, är en av Natos två stående minröjningsstyrkor. Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten

– En sak som jag tar med mig som chef är hur viktigt det är att hitta en balans i besättningen mellan arbete och återhämtning. Vi har gjort det bästa av situationen när det kommer till att lösa våra uppgifter med uthållighet, säger örlogskapten Cecilia Eklund, fartygschef HMS Kullen.

Hon har precis genomfört en första avrapportering till divisionschefen.

– Vi har löst våra uppgifter till sjöss, som har varit väldigt lika de vi har hemma, fast med Natochef. Vi har har blivit mer insatta i Natos doktriner ju mer vi arbetat med dem och det finns ett stort stöd i styrkan att kunna diskutera lösandet av uppgiften tillsammans. Det har inte varit helt smärtfritt, men det har gått rätt så sömlöst, säger örlogskapten Cecilia Eklund.

“Jag har lärt mig jättemycket”

På halvdäck arbetar sonaroperatören Linus med en av fartygets fjärrstyrda undervattensfarkoster.

– Jag har lärt mig jättemycket under tiden i Natostyrkan. Det gick så fort att komma in i gruppen inom SNMCMG1. Men jag har saknat mina vänner och min familj hemma väldigt mycket. Nu vill jag ta en roadtrip och uppleva svenska naturen, bara komma ut och vila någonstans utan någon plan, säger Linus, sonaroperatör.

Några timmar senare är den initiala återställningen av fartyget klar och arbetstiden är är slut för dagen. Besättningen gör sig redo för lopp, en gemensam avslutningsmiddag och fest ombord.

– Det känns vemodigt att lämna det som vi varit med om inom styrkan men skönt att komma hem till nära och kära. Det har varit väldigt gött att vara i vår bubbla med de andra fartygen i styrkan och nu efter förtöjning hemma är känslan nästan pyspunka. Nu behöver vi ladda om för det vanliga livet, säger örlogskapten Cecilia Eklund.