Statsceremonier syftar ytterst till nationen Sveriges relation till andra stater. Det är en tids- och resurskrävande uppgift men effekten av statsceremonier är oumbärliga för staten.
Foto: Försvarsmakten
Anfallet skedde tidigt på kvällen. Skyttesoldat Linus Wass och hans kamrater insåg snabbt att det skulle bli en besvärlig afton; Uppgiften var att skydda flanken. Läget var lyckligtvis fördelaktigt, främst för att de kände till området och byggnaderna väl eftersom de hade övat här åtskilliga gånger tidigare.
Om några timmar skulle hela gruppen – Livskvadron, Livkompaniet, 3:e kompaniet och bataljonsstab och ledning – det vill säga Livbataljon vid Livgardet, sitta upp i sina fordon för färd norrut. Mot huvudstaden och själva huvudnumret under övningen som nyss inletts: skydd av riksdagen och regeringskansliet.
– Det är vår huvuduppgift såväl i kris som i krig, att skydda nationens ledning, förklarar Linus.
Den glimten från övningen Birger Jarl 25, som genomfördes i februari tillsammans med Stockholms hemvärn, ger en bra bild av vardagen för en soldat ur Livskvadron på Livbataljon. En annan, lika vanlig bild, är denna:
Ett hundratal soldater i mörkblå och mellanblå uniformer av äldre snitt rör sig till fots och till häst, fullständigt synkroniserat över Norrbro i Stockholm. Massan ter sig som en enda varelse och svänger strax till vänster framför slottet, rinner sedan uppför Slottsbacken. Det är rikets mest exakta, mest taktfasta, mest väldrillade förband. Det är uppvisning. Men i denna ligger också en djupt meningsfull, militär uppgift. Nämligen att representera nationen Sverige och visa tillbörlig respekt gentemot utländska gäster till kungen eller statsledningen.
– Statsceremonier syftar ytterst till nationen Sveriges relation till andra stater. Det är en tids- och resurskrävande uppgift men effekten av statsceremonier är oumbärliga för staten. En stats militär utgör en viktig förutsättning för själva statsbildningen varför Försvarsmakten har en central roll vid sådana tillfällen, säger Livbataljonens chef överstelöjtnant Peter Kihl.
För somliga soldater i Livbataljon finns också en tredje bild som beskriver vardag: Ridutbildning, motionsridning av hästar, stalltjänst. Etcetera.
Två traditioner smälter samman
Wass är en typisk skyttesoldat på Livskvadron och gör allt detta. Hans kollega, Albin Nilson Grees, tillhör Livkompaniet och är en av dem som går till fots när det paraderas. ”Vi har inget med hästarna att göra, men tycker förstås att de är fina att titta på.”
De två soldaterna representerar traditioner som växt fram i två olika förband, Svea Livgarde och Livgardets dragoner. Dessa levde skilda liv fram till år 2000, då slogs de ihop och blev en del av Livgardet. Omkring år 2010 bildades Livbataljonen. Och idag utgör de alltså ett gemensamt förband med två starka traditioner, understryker Peter Kihl.
Förbandets uppgift är tudelad. Peter Kihl talar om Huvuduppgift 1 och Huvuduppgift 2, det statsceremoniella uppdraget respektive skyddet av rikets ledning. I dagligt tal brukar de säga den blå respektive den gröna verksamheten.
– September till mars kallar vi grönperioden. Då övar vi främst strid i bebyggelse, vilket är vår specialitet, förklarar Albin.
Han gjorde sin grundutbildning på dåvarande Luftstridsskolan i Uppsala, och ägnade en stor del av sin tid i skogen. Skillnaderna i att leda och bedriva strid i ”skogen” jämfört med i en stadsmiljö är avsevärda, understryker både han och Linus.
– I skogen är det en ganska tvådimensionell miljö, till skillnad från en stadsmiljö där du rör dig på gator kantade av hus med många våningsplan, balkonger, dörröppningar … säger Albin.
Omväxling ger energi
I skogen går det att anpassa framryckningsvägar på ett annat sätt än i staden, där gatorna i hög grad bestämmer var du kan röra dig, förklarar Linus.
Även om han sökte sig till Livbataljonen främst för att han utöver den ”gröna verksamheten” också ville ägna sig åt den ceremoniella delen (och för att han ville lära sig rida) är övning av strid i bebyggelse det bästa med jobbet.
– Det är samma för mig, minus ridningen då, skrattar Albin.
Fast strax justerar de sin deklaration: ”Det är nog omväxlingen som är det bästa. När man börjar bli lite trött på den gröna verksamheten framåt våren går vi in i den blå, och vice versa i september …”
Övningen i februari var den största som Livbataljonen genomfört. Utöver anställda soldater och de cirka 180 inneliggande värnpliktiga kallades tidigare värnpliktiga och reservofficerare in.
– Vi agerade i ett tempus som är ganska troligt för Livbataljonen, att vi verkar i säkerhetspolitisk kris. Det innebär att krigets lagar inte gäller, utan vi agerar med stöd av Skyddsvaktslagen, berättar bataljonschefen Peter Kihl.
Efter de inledande momenten i strid-i-bebyggelse-anläggningen i Kvarn fick Linus och hans kollegor i uppgift att upprätta ett skalskydd runt regeringskansliet och Riksdagen.
– Vi upprättade bevakning med posteringar och genomförde patrulleringar under drygt två dygn.
Albin tillhör ledningspluton och var med och samordnade bataljonens verksamhet från en tillfällig stab på Gustaf Adolfs torg, framför Operan.
Samtidigt som det i stort sett var en övning som andra – om än större än tidigare – skapade den säkerhetspolitiska utvecklingen de senaste åren ett extra lager av realism. Men varken Albin eller Linus känner oro. Snarare ett större mått av mening, hävdar de båda med emfas.
– Jag talar nog för alla i min grupp när jag säger att vi vet vad vi tagit anställning för, och att vi är beredda att lösa vår uppgift, säger Linus.