Döden, en del av livet

Vi kommer alla möta den, förr eller senare. Döden. Det är för många en olustig tanke men ofrånkomligt faktum. Vad känner vi inför den och hur många är ärligt talat förberedda på sin egen reaktion vid en närståendes bortgång? Vilka av oss har förberett vår omgivning på vår egen död? Svåra men viktiga frågor!

Amiralitetspastor Daniel Breimert håller i undervisning och diskussioner kring döden. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten
Under besöket på patologen berättar en bårhustekniker om sitt arbetet med de avlidna patienterna. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten

Sveriges soldater och sjömän övar för att värna varje individs rätt att leva som den vill, och i förlängningen betyder det att försvara Sverige i händelse av krig. Krig innebär att människor skadas och dör och i yttersta fall måste soldaten ta någon annans liv. Hur förbereder man sig för det otänkbara och hur lever man vidare efteråt?

I kursen ”Ledarskap och pedagogik” som ges till marinens specialistofficerskadetter ingår en strimma som heter mental förberedelse. Där behandlas både praktiska frågor, till exempel omhändertagande av en stupad soldat eller sjöman, liksom den känslomässiga delen av att fundera över både sin egen och en kollegas eller stridskamrats död.

Värdighet, avsked, sorg och kärlek. Ord som i sammanhanget både lugnar och upprör.
Utöver skolans lärare medverkar även Amiralitetspastor Daniel Breimert i undervisningen och i samtalen under utbildningspassen. Han berättar att det krävs ett stort mått av lyhördhet under lektionstillfällena och att han måste vara observant på deltagarnas reaktioner.

— Eftersom det är ett ämne som vi sällan pratar om kan en del känna obehag till en början men det brukar släppa allt eftersom. Varje kurstillfälle resulterar i väldigt många och olika diskussioner, och efteråt får jag nästan alltid samtal från kadetter som vill fortsätta prata eller har följdfrågor som man önskar ta enskilt, säger Daniel Breimert. Och det är inte konstigt. Frågor som ”Hur lever man med sig själv efter att ha dödat någon?” eller ”Vad skiljer en soldat från en mördare?” är både jobbiga att sätta sig in i och tar tid att greppa.

I kursen ingår även ett besök på en patologavdelning för att få se en avliden patient. Syftet med besöket är att låta kadetterna reflektera över sin egen reaktion för att vara beredd på att hantera svåra mentala situationer framöver. Daniella som är bårhustekniker möter kadetterna och berättar vad som händer med en avliden patient som kommer till patologen. Hon tar också med kadetterna in i avdelningens avskedsrum.

— Jag hoppas att när ni kommer hem och har tagit in besöket här idag, kan fundera över hur ni själva skulle vilja bli bemötta i en emotionellt uppslitande situation. Om det är ni som ska stötta en person som just fått ett tragiskt besked är det skönt för er att ha en beredskap för det, säger Daniella som inte ser något dramatiskt med sitt arbete med döda människor.
— Det är trots allt en del av livet.