Under den sista veckan i oktober genomförde rekryterna på Pansarbataljonen vid Norrbottens regemente överlevnadsutbildning och soldatprov. En övning som prövade individens och senare gruppens förmåga att bibehålla stridsvärde, trots hårda förhållanden.
– Slarvar man med något, som att hålla värme eller få i sig vätska eller mat, så ser man konsekvenserna direkt. De här övningarna är mycket bra för att få individen att växa som soldat, säger major Sven-Erik Lantz på Pansarbataljonen.
SERE
Utbildningen och de prövningar rekryterna genomförde är baserade på den grundläggande delen av utbildningskonceptet SERE; Survival, Evation, Resistance, Extraction.
För att kunna överleva i skogen på egen hand utbildades rekryterna i att göra upp eld med det som naturen erbjuder under kalla och blöta förhållanden, att rena vatten genom kokning och bygga sin egen nödbivack. De fick även lära sig att ta ut väderstreck genom att observera till exempel grenverk och hur mossa växer på stenar, vilket testades i en orientering enbart efter naturens tecken.
Rekryterna fick även lära sig att tillverka och nyttja en nödsignal för att kunna bli upphittad och upphämtad av egna förband.
– Det blev en upplevelsebaserad inlärningssituation där rekryterna fick erfara hur viktigt det är att se över sin nödsignal när det snöar och regnar och att säkerställa att man har en väl förberedd fackla som inte ligger slängd i regnet utanför bivacken, säger övningsledaren fanjunkare Andreé Gillberg.
Även om SERE-konceptet är framtaget för att utbilda militär personal i att överleva och verka i lägen där individen till exempel är avskuren från egna förband i okontrollerade områden, är den användbar även i andra, för en pansarbataljon, vanligare situationer.
– Det kan handla om att något går sönder på stridsvagnen eller stridsfordonet som blir stillastående ute i ödeterrängen. Vill det sig illa kan det ta upp till ett dygn innan man är bärgad. Då kan det vara en trygghet både för sig själv men också för chefen som måste lämna sin personal på platsen att man kan göra upp eld, hitta rätt typ av ved och koka vatten, förklarar Andreé Gillberg.
Olika väder med olika utmaningar
De nya kunskaperna testades direkt när första dygnets temperatur kröp ner mot -15 grader och åtgärder för att hålla värmen och få i sig varm vätska blev ytterst vitala.
Rekryten Sara Renöfält från Västerbotten ska bli sjukvårdsgruppchef och vet sedan tidigare vikten av att vara aktiv i krävande situationer.
– Jag kör långdistans i hundspann och där är det ofta blött och kallt, så jag är van att bita ihop och göra rätt åtgärder. Det gäller att vara smart, disciplinerad och ta hand om sig själv, precis som man gör i en sådan här situation. Man får inte vara lat, vilket kan vara väldigt lätt, då det är jäkligt skönt att vara lat men man får böta för det direkt. Så lat får man vara någon annan gång, förklarar hon.
Dygn två testades rekryterna genom ett antal längre förflyttningar. Nu delades de in i sina framtida grupper de ska tillhöra, där gruppchefer och soldater för första gången fick lösa uppgifter tillsammans.
Spaningsgruppchefen Jonathan Sand uppskattade möjligheten att få axla ledarskapet.
– Det är en utmaning, men en väldigt lärorik utmaning som sammansvetsar gruppen på ett väldigt effektivt sätt. Det är lärorikt att få leda skarpt och gruppen presterar väldigt bra. Vi i gruppen har ett gemensamt ansvar att se över varandra och se till att alla genomför rätt stridsvärdeshöjande åtgärder och kontrollerar ofta händer och fötter efter kylskador. Allt för att vi ska kunna fortsätta lösa uppgiften.
Natten mot det sista dygnet sov grupperna tillsammans och efter en kall natt i gruppbivack möttes rekryterna dygn tre av en väderomställning till någon enstaka plusgrad, tjock dimma och regn. Denna typ av väder ställer helt andra krav på individen och åtgärder, när möjligheten att hålla sig torr minskar drastiskt.
Soldatprov med efterlängtat utbildningstecken
Blöta, kalla och hungriga började de sin förflyttning mot ett nytt område och sin nya prövning, soldatprovet. Med uppgifter som bland annat sjukvård och CBRN, där en bår skulle monteras och en skadad snabbt transporteras genom en rökfyllt område med simulerad stridsgas, fortsatte grupperna prestera samtidigt som de varvade utbildningskontrollerna med stridsvärdeshöjande åtgärder som att göra upp eldar för att få i sig varmt vatten och försöka torka strumpor och handskar.
Dygnet avslutades med ett sista kraftprov i en snabbmarsch tillbaka till regementet där välförtjänt återhämtning och sömn väntade inför en gemensam ceremoni på kaserngården och de efterlängtade orden – mössa av, basker på!
Rekryterna går nu med starkt självförtroende och vetskapen att de kan lösa sin uppgift även under svåra omständigheter vidare mot fortsatt utbildning för att stärka grupperna och besättningarna inför vinterns stora övningar.