Resan mot högvakten i Stockholm började långt före flygturen den där måndagsförmiddagen.
Redan två veckor innan själva avresan påbörjades den intensiva högvaktsträningen, på kaserngården i Boden och Artilleriregementet. Detta för att inför den ärofyllda uppgiften förbereda sig på bästa tänkbara sätt. Drygt hälften av högvaktsstyrkan, 90 soldater och befäl, skulle under årets högvakt, genomgöra denna för första gången. En av dessa var soldaten Evelina Johansson, till vardags bandvagnsförare på Artilleriregementet. Hon beskriver uppgiften som ärofylld men utan några större förväntningar.
− Jag kan helt ärligt säga att jag inte var så väldigt inspirerad till en början, men när träningen drog igång så ändrade jag helt uppfattning.
Efter intensiva dagar med förberedelser var det så dags för högvaktsstyrkan från 91:a artilleribataljonen och regementsstaben att bege sig mot sydligare breddgrader. Planet tog dem från Kallax i Luleå till Arlanda i Stockholm. På plats i Stockholm fortsatte förberedelserna under två dagar. Här skulle det bland annat hinnas med att fixa med utrustningen, ta det traditionsenliga högvaktskortet och såklart föröva.
Dagen med stort D hade till slut äntligen kommit. Som traditionerna kräver skulle högvaktsavlösningen ske klockan 12.15 på Drottningholms slott samt på inre borggården på Stockholms slott. Den sistnämnda platsen där en ceremoni med Arméns musikkår ägde rum. Till hundratals besökare över olika delar av världen bytte A 9:s högvaktsstyrka uppgiften med tidigare styrka, det vill säga Livgardet. Till musikkårens stämmor påbörjades därmed högvakten för Artilleriregementets del. Nu väntade sju dagar med uppgift att vakta de båda slotten, dag som natt. Veckan flöt på bra där alla befattningar, från postvakt till vakthavande major rullade på helt enligt planerna. Trots detta gick det inte att komma ifrån att det fanns moment som tärde lite extra.
− Vi höll igång med tvåtimmarsintervaller, vilket gjorde att det blev svårt att sova mitt på dagen när man inte skulle stå vakt, det var av förståeliga skäl alltid spring i korridorerna eftersom vi alla hade olika skift, sa Evelina Johansson och fortsatte:
− Efter ett tag började kroppen ta stryk, man hade ont lite här och var.
Veckan började närma sig sitt slut och dagen då högvaktsstyrkan från A 9 skulle lämna över till Skaraborgs regemente, P 4 närmade sig med stormsteg. Utan några större incidenter under högvaktsveckan, kunde Anders Rönnqvist, vakthavande major, för sista gången i år tala till besökarna under den postavlösning som skedde i samband med överlämningen. Trötta artillerister satte sig sedan på bussen som skulle ta dem till Arlanda och därefter hem till Boden och Artilleriregementet. Evelina Johansson, A 9, summerade resan:
− Det var verkligen en upplevelse, man har fått se väldigt mycket. Skulle du fråga mig om jag skulle vilja göra om det nu idag, då skulle jag genast svara nej. Men i framtiden skulle jag absolut kunna tänka mig att gå högvakten igen, det har varit en bra erfarenhet.