Jakt och spaning från luften

Det finns alltid stridsflygplan redo att lyfta från en bas någonstans i Sverige. Incidentberedskapen, eller incidentjakten som den också kallas, löser skarpa uppgifter inom såväl jakt och attack som spaning.

När incidentberedskapens plan lyfter handlar det inte alltid om uppgifter kopplat till gränsbevakning och skydd här och nu. Det kan också vara för att identifiera och dokumentera aktiviteter i vårt närområde, till exempel militära övningar, flygplan eller fartyg.

– Den information och dokumentation som piloten får med sig hem är en viktig pusselbit i arbetet med att skapa en bild av situationen i vårt närområde och därigenom förståelse för läget som helhet. Med det som grund anpassar vi vår beredskap och verksamhet, säger överste Jörgen Lönngren, operationsledare på insatsstaben.

Sveriges land-, sjö- och luftrum bevakas hela tiden via en rad olika sensorer och radarstationer som finns runt om i landet.
Piloterna löser bevakningsuppgiften med hjälp av olika sensorer på planet. Det kan vara planets radar, pilotens ögon eller spaningskapseln, som är som en stor digitalkamera med avancerade objektiv. Piloten kan också ta med sig en egen liten handkamera med hög upplösning och fotografera direkt inifrån cockpiten.

– Vid larm om att det förekommer okänd verksamhet på eller i svenskt territorium, är jaktflyg det snabbaste sättet att möta en möjlig ”inkräktare” på havsytan eller i luftrummet. Förutom att då kontrollera vad som sker så ingår det också i uppgiften att stoppa och avvisa inkräktaren, berättar Jörgen Lönngren.

Huvuddelen av insatsverksamheten sker i dag inom jakt- och spaningsrollen men ett exempel på när flygvapnet hade stridsflygplan i attackberedskap var när den sovjetiska ubåten U-137 gick på grund i Karlskrona skärgård 1981.