Högtidsfullt när rekryter tilldelades stridsvagnsmärket

I en byggnad på Revingeheds övningsfält, i skydd från det ruggiga skånska vintervädret, har tolv rekryter från stridsvagnskompaniet på P 7 grupperat i väntan på ny order. Det senaste dygnet har de genomfört en prestationsövning som snart ska komma till sitt slut, men när det kommer till rekryterna kan övningen lika gärna fortsätta flera dagar till – det enda de vet är att de är trötta och hungriga.

Rekryterna ur Stridsvagnskompaniet på P 7 står uppställda för utdelning av Stridsvagnsmärket (Stridsvagnskompaniets kompanimärke). Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten
Rekryt under gruppering i byggnad. Foto: Felix Sundback
Rekryterna ur Stridsvagnskompaniet gör sig redo för förflyttning. Foto: Felix Sundback
Dageleven får nya order. Foto: Felix Sundback
Kompaniledning och rekryter under utdelning av Stridsvagnsmärket. Foto: Felix Sundback
Kompanichefen delar ut märket till de stolta rekryterna. Foto: Felix Sundback
Rekryterna ur Stridsvagnskompaniet på P 7 uppställda efter ceremoni. Foto: Felix Sundback
Stridsvagnsmärket med dess yxa och ålar. Foto: Felix Sundback
Vid Krankesjöns strandkant, ungefär 500 meter från rekryterna, står två stridsvagn 122 uppställda. I raskt tempo lastar befälen av ved som klyvs, placeras i hållare och därefter antänds i den vinande blåsten. När allt är klart framträder en passage av eldar som leder ut till platsen där rekryterna snart ska få motta stridsvagnsmärket.

Till huset har ordern kommit om uppställning. Det är dags att bege sig vidare, och det antyds att det är tvagning i sjön som väntar. Förstesergeanten ger framåt och de är på väg igen. Från toppen av ett krön ser de plötsligt stridsvagnarna, röken som stiger mot himlen och kompaniledningen längre ner.

–  Man gick där och mådde fruktansvärt dåligt rent psykiskt, säger Andreas Hjalmarsson, laddare på stridsvagn 122. Efter att ha frusit enormt mycket i 24 timmar var ett isande kallt bad ingenting jag ville vara med om. Men när jag såg flaggorna, terrängbilarna och kompanichefen… då visste jag att vi hade klarat det. Det var en skön lättnad, för jag hade trott att övningen skulle pågå ännu längre.
Andreas Hjalmarsson (laddare), Daniel Bank (skytt) och Filip Albertsson (laddare). Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Nu är tiden kommen

I den hårda vinden förklarade kompanichefen rekryterna fullvärdiga stridsvagnssoldater och delade med honnör ut det eftertraktade märket med yxan och ålarna till de stolta stridsvagnsbesättningarna. Hjalmarsson var nöjd med att äntligen bli tilldelad märket.
– Detta är någonting jag längtat efter ända sedan jag kom in på befattningsutbildningen mot stridsvagn 122. Jag har sett befälen bära märket och frågat dem när det är vår tur. De har alltid svarat att ”det kommer med tiden”. Nu är tiden kommen.
Nu är vi stridsvagnssoldater på riktigt, berättade skytten Daniel Bank.

En lång väg att förtjäna Stridsvagnsmärket

I över ett halvår har rekryterna som utbildats mot stridsvagn 122 drillats i allt från grundläggande soldatkunskaper till expertis på deras respektive befattningar. För att förtjäna märket pressades rekryterna hårt under det sista dygnet.
– Nu vet vi hur det är att prestera under stora påfrestningar – hur det kan vara i verkligheten, förklarar laddaren Filip Albertsson. Det är ett rent helvete både fysiskt och psykiskt, men man lär sig mycket om sig själv och höjer sitt självförtroende! Med detta bakom oss vet vi vad vi kan göra bättre till nästa gång. Jag är riktigt nöjd med min prestation.

Laddaren - besättningens stämningshöjare

Under dygnet marscherade de dag som natt, meckade med stridsvagnarna under tidspress, sprang stridshinderbana och allt detta utan någon mat i magen. En prövning där nyckeln till att inte ge upp var att hjälpa och stötta varandra, något som laddarna Albertsson och Hjalmarsson är vana vid från jobbet vagnen.
– Förutom att ladda pil, spräng och kulspruta blir man som laddare den i vagnen som försöker höja stridsvärdet, med andra ord motivationen och energin, så ofta det går. Till exempel ansvarar jag för att värma mat och koka kaffe, säger Albertsson skämtsamt.

Men det är inte bara kaffe som laddaren stöttar sina kamrater med.  
– Man blir liksom den som försöker hålla ihop gänget, för det gäller att pusha varandra, förklarar Hjalmarsson. I natt fick vi order om att gå världens längsta marsch fram och tillbaka bara för att hämta vatten. Då gäller det att komma på kul samtalsämnen som kan höja stämningen i gruppen så att man inte går runt och tjurar och gnäller över att man har ont. Det tjänar ingenting till, utan man måste vara på och peppa varandra.

Efter ceremonin bjöd Revingehed Soldathem på grillade hamburgare och läsk medan befälen delade ut pris till prestationsövningens segrande stridsvagnbesättning. Nu väntar veckor av intensiva övningar innan rekryterna till sist står uppställda för Muck.
 
Tolv rekryter från Stridsvagnskompaniet på P 7 har grupperat i en byggnad på Revingeheds övningsområde. Snart ska deras prestationsövning ta slut och övergå i en ceremoni där de tilldelas det eftertraktade stridsvagnsmärket. Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten