1958 införde Försvarsmakten Bas 60-systemet. Då byggdes ett stort antal baser runtom i Sverige så att flygstridskrafterna skulle kunna spridas ut och därmed vara svårare att lokalisera och slå ut. Framförallt skulle det vara svårt att slå ut fler än en enhet åt gången. Kärnvapenhotet var det som då oroade mest.
Under kalla kriget vidareutvecklades det svenska tänket till Flygbas 90-systemet. Baserna gjordes då mindre sårbara för konventionella flyganfall. Fler rullbanor byggdes inom baserna, fler reservvägbaser skapades utanför baserna och markförbanden blev rörligare.
När kalla kriget tog slut lades många flygbaser ner och vägbaserna föll i glömska. När säkerhetsläget i omvärlden för några år sedan blev alltmer instabilt och oroande upprustning började ske i Sveriges närområde gick spridningskonceptet mot en ny vår.
− Vi behöver vidta ett antal åtgärder. Ett exempel är att inte ha alla ägg i samma korg, sade bland annat överbefälhavare Micael Bydén angående spridningskonceptet i en intervju med SVT:s Agenda år 2016.
Försvarsmakten har nu kommit en bra bit på väg i återuppbyggnad och vidareutveckling av spridningskonceptet. Blekinge flygflottilj, F 17, och övriga flygvapnet har sedan en tid tillbaka återtagit förmågan att sprida stridsflygplan och betjäna dem på reservbas. Men det stannar inte där.
– Tidigare åkte vi främst till reservbaserna för att genomföra verksamhet såsom tankning och ombeväpning av ett antal Gripenflygplan, för att sedan ta oss tillbaka till huvudbasen igen. Men idag ser det annorlunda ut, säger Patricia Wall som är basenhetschef på F 17.
Hon syftar på förmågan att inte bara betjäna på reservbas, utan att också bygga upp tillfälliga baser och verka och utgå därifrån. Det betyder att merparten av den funktionalitet som finns på huvudbasen i Ronneby också byggs upp på annan för stunden lämplig plats.
Smålandsskogen
Under Flygvapenövning 2018 har Patricias 23:e flygbaskompani med stöd av 243:e Sis-troppen, 26:e grundutbildningskompaniet, delar ur 22:a flygunderhållskompaniet, väderobservatörer från flygenheten och några personer från enhetsledningen och flottiljstaben planerat och byggt upp en bas i skogen i södra Småland. Med till platsen tog man allt som kan behövas för att kunna verka och leda från platsen över tid. Totalt har cirka 200 personer från F 17 sin hemmabas på denna plats under övningen. En fjärdedel av dessa personer utgörs av rekryter som på detta sätt genomför sin slutövning inför muck i mitten av juni.
– Vi har också haft besök och stöd från andra förband, säger Patricia Wall. Bland dessa kan nämnas ett sambandsförstärkningskompani från Ledningsregementet och hundförare från Helikopterflottiljen. Dessutom har personal från Luftvärnsregementet deltagit i vår minuttaktiska ledning för att kunna ge flygvarning till oss.
Skydd och verkan
Platsen som valdes för den tillfälliga basen valdes på grund av två huvudsakliga kriterier. Dels bjuder den på bra övningsterräng och dels ger den förutsättningar att nå övningsmålsättningarna.
– Vi sprider för både skydd och verkan. Från denna plats finns flera spridningsalternativ att välja på beroende på vilka utmaningar övningsledningen ålägger oss inom ramen för Flygvapenövning 2018, säger Patrica.
Verkansförmågan är central i allt som Försvarsmakten gör. Ordet beskriver förmågan att med luftstridskrafterna åstadkomma hög effekt gentemot motståndaren. Avgörande för flygförbandens uthållighet, skydd och betjäning är det svenska baskonceptets förmåga att garantera landning och start av flygfarkoster samtidigt som baserna utsätts för olika typer av anfall.
Flygbasernas huvuduppgift är att understödja flygförbanden så att de tillsammans med övriga stridskrafter ges en uthållig förmåga att fördröja, förhindra och avvärja en angripare. För att detta ska vara möjligt krävs att taktisk spridning av flygförband och flygbasförband kan ske såväl mellan som inom baser. Möjlighet till många start- och landningsmöjligheter är väsentligt, liksom banreparations- och ammunitionsröjningskapacitet. Vilseledning i form av maskering och skenåtgärder är också en framgångsfaktor. Sist men inte minst behövs skydd – mot såväl markhot som lufthot. Det senare med hjälp av kvalificerat luftvärn.
Effektivitet
Obegränsade resurser vore ett sätt att lösa alla de uppgifter som Försvarsmakten står inför idag och kan komma att stå inför imorgon. Men så ser verkligheten sällan ut för någon, ej heller för Försvarsmakten. Effektivitet är därmed ett ledord i verksamheten. Vid varje given betjäning av reservbas är samtliga funktioner skalade för att kunna lösa den specifika uppgiften, varken mer eller mindre. Hur många flygplan som landar, hur tidskritisk betjäningen är, vad som ska göras samt om skydd och räddning ska finnas på plats skiljer från fall till fall. Detta innebär att den operationella enhet som betjänar reservbasen kan se mycket olika ut.
– Vi har en stor modularitet i vårt nya sätt att verka, säger Patricia. I vissa fall kan det räcka att enbart betjäna med en tankbil, men det beror också på den risk man är beredd att ta.
Effektivitet gäller också vid själva betjäningen. Enheten ska exponera sig så lite som möjligt och går därför in på betjäningsplatsen så sent som möjligt för att snabbt tanka, ladda nya vapen och kontrollera flygplanet innan det sänds iväg igen. På tio minuter kan det åter vara i luften.
Totalförsvar
Vid de tillfällen en civil flygplats används som reservbas kan också civila resurser användas. Försvarsmakten har idag ett väloljat samarbete med de civila flygplatserna och vid basering på sådan resurs finns redan infrastruktur, räddning och fälthållning som vid behov kan tas i anspråk. Även tankning skulle om nöden kräver kunna ske med flygplatsens resurser. Förfiningen av flygvapnets spridningskoncept och utvecklingen av totalförsvaret går på många sätt hand i hand.