Det är fortfarande för tidigt på året för turistsäsong. Här ses endast några promenerande Brommabor. Några med hundar. Några med barnvagnar. Solen börjar värma eftermiddagarna, men marken och fingrarna är fortfarande kalla. Soldaterna från Skaraborgs flygflottilj, som står högvakt vid slottet, vakar över byggnaderna och slottsträdgården i ljus och i mörker.
Förutom fasta poster vid slottet finns även patrullerande poster som bevakar skyddsområdets yttre gränser, larmövervakare, vaktchefer och kalfaktorer. Larmövervakaren har ett antal kameror som hela tiden blickar ut över byggnaderna. Kalfaktorerna är stabsassistenter som bemannar högvaktsexpeditionen och som också servar vaktpersonalen och cheferna som inte själva har möjligheten lämna sina positioner. Vaktcheferna ansvarar för att vaktuppgiften fungerar och samordnar eventuella insatser.
Henrik Dahlin, flygplatsman, och Marcus Bergstrand, säkerhetssoldat och hundförare, är två av de omkring trettio soldater som under en veckas tid ansvarar för säkerheten. Henrik har gått högvakt vid Drottningholm en gång tidigare. För Marcus är det första gången.
– Det är kul och någonting man måste ha gjort, även om det ibland kan bli lite segt innan värmen och besökarna kommer, säger Marcus.
– Det är nog en annan sak när det är mycket turister och besökare runt slottet. Då får man ju säkert både positiv kontakt med besökarna men samtidigt också genomföra fler insatser, fyller Henrik i.
Läget är generellt lugnare vid Drottningholm än vid Kungliga slottet inne i Stockholm, där det normalt rör sig fler människor som både är ovana, pratsjuka och ibland lite förfriskade. De fasta och patrullerande posterna vid Drottningholms slott möter i de flesta fall besökare som har frågor eller som förirrat sig in på fel sida avspärrningarna.
Tid för tankar
Soldaterna och befälen som finns på plats har gott om tid att både lära känna sig själva och varandra. Lite förenklat kan man säga att dygnet är indelat i pass där de antingen står som fast post, patrullerande post tillsammans med andra soldater, övervakar larm, servar de övriga vakterna eller är tjänstfria. Under timmarna som fast post finns både tid för vaksamhet, djupare självreflektion och ibland lite mer ytliga tankar.
– Jag vet exakt hur långt slottets skuggor sträcker sig när mitt pass är slut klockan tio, skrattar Marcus.
Kapten Tomas Filipsson, ställföreträdande chef för 14:e flygbaskompaniet och en av högvaktens vaktchefer, ser högvakten som en utmärkt team building.
– Det är ju soldater som ofta på ett eller annat sätt arbetar med varandra hemma på förbandet, så att trängas i små lokaler under en veckas tid tvingar dem att lära känna varandra. Det gäller ju även oss befäl. Man lär sig saker både om sig själv och om de andra.
Men det finns också tid att lämna slottsområdet.
– Soldaterna har möjlighet att lämna området för att exempelvis träna. Man måste låta kroppen och hjärnan få lite paus.Vi jobbar tätt inpå varandra samtidigt som vi måste vara skärpta vid vår bevakning och vid eventuella insatser. Pauserna behövs, säger Tomas.
Rutiner är en framgångsfaktor för att både bevakningen av slottet och samarbetet mellan soldaterna skall fungera.
– Rutiner gör allting mycket enklare. Alla vet när och hur saker skall genomföras, vilket dels minskar risken för missförstånd samtidigt som säkerheten ökar. Och det är ju för säkerheten vi är här, säger Marcus Bergstrand.