Det är en brokig skara kvinnor som hoppar in i de svenska fordonen för vidare färd ut mot skjutbanorna vid den amerikanska kampen Mike Spann utanför Mazar-e-Sharif. Åldrarna är varierande, utstyrslarna likaså. Vissa bär högklackat trots att en heldag i leran väntar, andra har med sig handväskor av ett slag man kanske inte direkt förknippar med polisyrket. Humöret är dock på topp. Skjutträningen är efterfrågad av kvinnorna själva som under vintern genomfört flera utbildningspass (visitation av kvinnor, omhändertagande i strid och undervisning i mänskliga rättigheter) med personal från TF NL.
– Att få ut kvinnor i den operativa verksamheten är extra viktigt i Afghanistan eftersom män och kvinnor lever så separerade liv och samröret mellan dem är så problemfyllt, säger Monica Larsson, Gender Field Advisor (rådgivare i kvinnofrågor).
Monica Larsson är ansvarig för utbildningen av poliskvinnorna men den här dagen är det svenska soldater med Peter Sterner i spetsen som instruerar och hjälper till. Situationen för kvinnliga poliser i Afghanistan är ofta svår och de blir inte alltid behandlade väl av sina manliga kollegor. Kvinnorna får sällan tillgång till skjutbanan och är därför ivriga att komma igång.
– De ville börja skjuta direkt men jag märkte ganska snabbt att utbildningsståndpunkten hos vissa lämnade en del i övrigt att önska, säger Peter Sterner.
Poliskvinnorna får därför börja med grunderna, utan ammunition. Torrladda, patron ur, kontrollera loppet och säkra, de vanliga rutinerna. Det riktas oförsiktigt med vapnet, en AK 47 Kalashnikov, på sina håll men det går framåt och snart kan soldaterna börja förbereda skarpskjutning.
De två tolkarna Mariam och Nasreen gör ute på skjutbanan sitt bästa för att översätta Peter Sterners direktiv till dari. Skjutställningar gås igenom och serier om tre skott börjar tillslut avfyras. Träffbilderna är liksom utbildningsståndpunkterna varierade.
– En del sköt riktigt bra medan andra hade större problem. Träning och utbildning prioriteras generellt inte i lika hög utsträckning här nere som hemma oss, konstaterar Peter Sterner.
Dagen blir ändå lyckad trots att några skjutmoment fått strykas på grund av förseningarna på förmiddagen. Poliskvinnorna är nöjda och har fått en hel del matnyttigt att ta med sig tillbaka.
– De var jättenöjda. Det är viktigt att vi kan hjälpa till att stödja dem och ge dem självförtroende i deras arbete i en mycket hierarkisk manlig värld, avslutar Monica Larsson.