En marsch som förenar

Svettiga soldatfötter pekar upp mot den ljusblå skyn. Pulsen dunkar i tinningarna. Det luktar inte hallontårta direkt, men vem bryr sig? Just nu finns det bara en sak som spelar roll och det är vila. Om några minuter ska alla stå uppställda igen - redo för nästa etapp.

13:e Säkerhetsbataljon genomför övning (marsch mellan Livgardet och Sigtuna).
13:e Säkerhetsbataljon genomför övning (marsch mellan Livgardet och Sigtuna).
Packningen väger cirka 30 kg. Den grupp som kommer först i mål vinner. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
13:e Säkerhetsbataljon genomför övning (marsch mellan Livgardet och Sigtuna).
Soldaterna vadar över ett vattendrag. Därefter ska de göra upp eld. Foto: Linus Svensson/Försvarsmakten
13:e Säkerhetsbataljon genomför övning (marsch mellan Livgardet och Sigtuna).
Det vinnande laget spurtar in i mål. Foto: Linus Svensson/Försvarsmakten
13:e Säkerhetsbataljon genomför övning (marsch mellan Livgardet och Sigtuna).
Skvadronen står uppställd i ruinen i Sigtuna. Foto: Linus Svensson/Försvarsmakten

Plötsligt bryts skogens ljud och soldaternas småprat av gruppchefens hesa stämma.

– Marschfärdiga!

Torra strumpor korvas upp på fötterna. Kängor knyts och utrustningen kontrolleras. Någon tar en sista klunk med vatten. Sedan kommenderar gruppchefen ”packning på” och ”framåt” och soldaterna från Livgardets 13:e säkerhetsbataljon marscherar vidare.

Stationssystem

Några kilometer längre fram längs skogsbilvägen står soldaternas skvadronschef, kapten Erik Kjellgren.

– Vi går den här marschen varje år - från Livgardet i Kungsängen till Sigtuna. Det är en sträcka på ungefär 4,5 mil med stationer längs vägen där soldaterna ska lösa olika uppgifter. Allt går på tid och första patrullen som kommer till Sigtuna vinner.

Vid stationerna ska soldaterna bland annat memorera en karta som de sedan får orientera efter. De ska felsöka en trasig radioapparat och rita kartskisser.

– Utrustningen som de bär väger ungefär 30 kilo. Sista sträckan in i mål får de springa med stridsutrustning, säger Erik Kjellgren.

Ett par kilometer ner längs vägen, har den grupp som ligger näst först fått upp tempot.

– Vi ligger inte först men vi är noggranna med våra 10-minuters raster och vi kommer att vinna. Den grupp som ligger före oss har gått ut hårt och kommer att trötta ut sig. Dom är dumkärva och vi kommer att ta dom på slutet, säger gruppchefen.

Framåt kvällen rullar patrullerna ut sina enmanstält och gör upp scheman över vilka som ska vara vaktposter över natten.

Snabbmarsch

Efter några timmars sömn dras utrustningen på igen. Den grupp som fått flest poäng under gårdagen får några minuters försprång. Soldaterna korsar ett vattendrag och får därefter i uppgift att göra upp eld. Så snart det brinner fortsätter marschen med språng till Sigtuna.

– Det här är en teambildande övning som vi genomför varje år. Gruppcheferna leder sina grupper och soldatkunskaperna testas under marschens gång. Grupperna har fått ut en dygnsranson per stridspar, så maten är också ransonerad, säger Erik Kjellgren.

Sigtuna Skvadron

Efter några kilometers snabbmarsch med stridsutrustning går patrullerna i mål. De är trötta och slitna men glada.

– Vi låg först under marschen men grannplutonen var mer taggade i slutet, så dom vann. Vi visste inte hur poängsystemet fungerade och satsade kanske lite för hårt under marschen. Men det var en rolig tävling och folk bet sig kvar ända till slutet, säger soldaten Gustav Svensson.

Efter målgången samlas hela skvadronen i St. Pers kyrkoruin och soldaterna tilldelas skvadronsmärket att fästa på uniformen.

– Vi bär Sigtuna skvadrons sigill. Våra traditioner härstammar från Sigtunatrakten och det är något vi är stolta över, säger Erik Kjellgren.

– Det är en jobbig övning, men det är bra för skvadronen att vi gör detta tillsammans och att alla träffas vid målgången i Sigtuna. Vi är ju Sigtuna skvadron, säger Gustav Svensson.