Tillbaka till Adenviken och Indiska oceanen

Förbandet ME 05 består av en amfibieenhet där lejonparten kommer från 17:e bevakningsbåtkompaniet men det finns också representation från Andra amfibiebataljonen.  I styrkan ingår två stridsbåtar med fyra besättningar, en bordningsstyrka på två bordningsgrupper, ett mindre driftstöd och en chef med stab om fem personer där även en fotospecialist från Combat Camera ingår. Totalt utgörs det svenska bidraget av 34 personer och åter igen samarbetar Sverige med Nederländerna. Major Thomas Olsson är chef för 17:e bevakningsbåtkompaniet och det är även han som är chef för det svenska bidraget. Ett bidrag som fick kort om tid för sina förberedelser.
– Förberedelsetiden har varit kort och intensiv! Vi har framför allt sysslat med samövning mellan stridsbåtar och bordningsstyrkan, obligatoriska utbildningar och en stor del materieltjänst. En förutsättning för att detta varit möjligt har varit att enheterna i sig varit färdigutbildade från början. Därigenom har vi kunnat lägga fokus på samövning, säger Thomas.

Det femte bidraget

Under kulmen av pirathärjningarna 2011 genomfördes inte mindre än 173 attacker i Adenviken och Indiska oceanen. Mellan 2012 och 2016 såg attackerna en nedgående trend. Under 2017 har dock piratrelaterade incidenter omkring Somalias kust återigen ökat och hittills har inte mindre än åtta rapporterats. Flera analytiker bedömer att piratnätverken fortfarande finnas kvar i området och är beredda att med rätt förutsättningar kunna genomföra nya attacker. Operation Atalanta är därför en mångfacetterad insats, den innebär såväl ytövervakning av sjötrafik som eskort av fartyg och att kunna avvärja piratattacker. Tack vare de tidigare insatserna finns det nu gott om erfarenheter som implementeras även i detta bidra.

Major Thomas Olsson arbetar till vardags som kompanichef för 17:e bevakningsbåtkompaniet i Göteborg. Foto: Alexander Gustafsson/Försvarsmakten

– Ingen ME-insats är den andra lik även om de ingår i samma operation. Sverige har haft bordningsstyrkor och stridsbåtar i operationen tidigare men aldrig samtidigt. Härifrån har vi dragit erfarenheter avseende bordningsstyrkor som använts under ME 01-03. Därtill finns det erfarenheter från ME 04 när vi baserade stridsbåtar på ett Nederländskt fartyg. Sammantaget har det bidragit till effektivare förberedelser för logistik och övning inför denna insats, säger Thomas.

Förra gången Sverige bidrog till Operation Atalanta var i början av 2015. Den gången var det svenska bidraget baserat på det nederländska fartyget HNLMS Johan de Witt. I år är upplägget liknande. Inom kort åker ME 05 till Den Helder för att mönstra ombord på HNLMS Rotterdam. Efter förflyttning och en kort samövningsperiod förväntas det gemensamma bidraget börja lösa sina uppgifter.
– Min förhoppning är att vi snabbt blir en integrerad del av fartyget och att vi ökar dess förmåga att lösa uppgifterna i insatsområdet. Några egentliga farhågor har jag inte. Något som vi talat mycket om inom förbandet är vikten av att skapa tydliga rutiner som tar hand om de perioder när stridsbåtarna inte är i vattnet och bordningsstyrkan inte genomför bordningar, till exempel vid längre förflyttningar som fartyget gör när vi byter område eller vid dåligt väder. Där får vi vara kloka så att vi utnyttjar tiden till vårt eget vidmakthållande eller för fartyget, säger Thomas.