Så högt du kan komma - därför ger ACE dubbel effekt

Under två majveckor hålls vartannat år ACE, en av världens största flygövningar. Precis som tidigare är det en samnordisk övning, med baser i norska Bodö, finska Rovaniemi och Luleå. I år var Carl-Johan Edström – till vardags flottiljchef på F21 – biträdande övningsledare. Han svävar inte på målet för vad han vill se ACE utvecklas till: en avancerad flygövning i nivå med så kallade Flag-övningar.

– Red Flag är en amerikansk flygövning som arrangeras vid Nellis Air Force Base i Nevada. För att det ska räknas som en Flag-övning finns det en rad rekvisit, till exempel ändamålsenligt luftrum både yt- och höjdmässigt, en avancerad motståndare både i luften och på marken samt möjlighet att fälla eller skjuta skarpa vapen. I dag är flera av delarna på plats, men vi måste förbättra några delar för att verkligen kunna säga att ACE är att jämföra med Red Flag.

Däremot kan man redan idag jämföra ACE med sin amerikanska förebild ur ett ekonomiskt perspektiv: att skicka en svensk stridsflygdivision till Nevada kostar ungefär 35 miljoner kronor. För en tiondel av den summan kan minst fyra svenska divisioner delta i ACE.

Carl-Johan Edström, Aldo Wicki och Riley Smith. Foto: Astrid Amtén Skage/Försvarsmakten

– ACE är mycket väl använda skattepengar, men övningen uppfyller också två krav i det nuvarande försvarsbeslutet: vi ökar den militära effekten samtidigt som vi ökar det internationella samarbetet. Därmed slår vi två flugor i en smäll, säger Carl-Johan Edström.

Under ACE kan nämligen en ung svensk stridspilot, under ett och samma flygpass samordna sitt flygföretag med över 50 andra plan från elva länder, samtidigt som hon eller han möter en motståndare om 30–40 flygplan i luften, med ett tiotal olika flygplanstyper. Och efter varje flygpass sker en noggrann utvärdering av varje pilots uppträdande och handlingar.

– Lägg sedan till att piloten får öva lufttankning, utsättas för ”störd” radio- och radarmiljö, ett avancerat hot från marken medan hon eller han ska bekämpa mark- och sjömål. Och varje pilot gör 8–10 pass under ACE.

Markpersonalen gör det möjligt

Att piloterna därmed blir betydligt bättre (och farligare för en fiende) efter ACE är därmed klarlagt.

– Samtidigt kan inte ACE ersätta våra flygvapenövningar, under vilka vi övar ledning, logistik och andra nationella kompetenser. Men de här två övningstyperna kompletterar varandra.

En övning i övningen är att planera och öva från tre olika baser i tre länder.

– Det skapar realism. Vi kommer aldrig kunna tävla med Nellis och deras skjutfält i öknen, med uppbyggda målområden. Däremot är vårt luftrum mycket mer omfångsrikt, det är inte en begränsade faktor, säger Carl-Johan Edström.

Han vill lyfta fram markpersonalens insatser under övningen.

– En sak man ofta glömmer bort under en internationell flygövning är logistiken, transporterna, mottagandet. Det skulle aldrig gå att genomföra ACE utan alla fantastiska medarbetare här på F21, allt som de skapar och säkrar. Min sekreterare Lena Korva har till exempel gjort 500 inprocessningar för utländska deltagare.

Hinner du flyga något själv under övningen?

– Ja, ett eller två pass. Delvis för att jag som övningsledare är en del av övningens taktiska del, men också för att det är så fantastiskt roligt!

Alpgäster och bränslebärare

På Platta 8 huserar åtta schweiziska F-18 Hornet. För flygvapengästerna från alplandet är ACE en viktig och efterlängtad övning. Förbandschefen Aldo Wicki har varit här många gånger och är alltid lika nöjd med övningens upplägg och det flygutrymme som ACE erbjuder.

– Här får vi öva med och mot de bästa. Och att vi varit här sedan 2004 innebär också att servicen från F21:s personal är både personlig och förstklassig, säger den schweiziska skvadronchefen.

Intill schweizarna står två trotjänare: KC-135 Statotankers från US Air Force och 100th Air Refueling Wing, statione - rade i engelska Mildenhall. Tankersplanen togs i tjänst 1957 och de sista exemplaren byggdes för mer än 50 år sedan. Ändå är deras medverkan helt avgörande under en övning som ACE, för att de deltagande stridsflygplanen ska kunna öva lufttankning: varje KC-135 kan nämligen ta med sig 90 000 kilo flygbränsle – lika mycket som 500 normalstora badkar.

...To the shores of GÜLTZAUDDEN

Att ACE lockar flygförband är inte konstigt, men en av årets gäster är mer kända för sin förmåga att landstiga på stränder runt om i världen: United States Marine Corps deltar med ett ACE-förband, men här står ACE för Air Combat Element, mer konkret dess TAOC-kompetens (Tactical Air Operations Center). Därför har ett antal amerikanska marinkårssoldater under nästan en månads tid grupperat i de norrländska skogarna, med uppgiften att synkronisera stödet från luften till marktrupper.

– Att få samarbeta med svenskarna värdesätter vi mycket. Det gör oss bättre geografiskt, taktiskt och tekniskt. Och övningsområdet är ojämfört bra, både i höjd och area, säger Riley Smith, överstelöjtnant och chef för de deltagande marinkårssoldaterna.

Två av dem, kapten Brock Anderson och master sergeant Kyle Martin lovordar ACE som övning.

– Bara att planera för logistiken under en sådan här övning är en bra utmaning, liksom att få alla system att sömlöst fungera med varandra. De svenska soldaterna och officerarna är väldigt proffsiga och hjälpsamma, samarbetet oss emellan är gott, säger de.

Bara en sak tycks förvåna de två marinkåristerna.

– Det blir ju aldrig riktigt mörkt ute. När man tittar ut klockan två på natten är det ju ljust. Fast vi har hört att det inte är riktigt likadant i november. Vi får väl komma tillbaka då...

Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 3, 2017.