FINABEL/ELFIC (European Land Forces Interoperability Center), grundades 1953 och är därmed den äldsta organisationen för samarbete mellan Europas markstyrkor. Den består för närvarande av följande medlemsstater Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Portugal, Grekland, Polen, Slovakien, Cypern, Finland, Malta och Tjeckien och nu även Sverige och Ungern. Organisationen strävar efter att inte vara en konkurrent till NATO. För att tillse att så inte blir fallet fastslogs rutiner för samverkan mellan NATO och FINABEL redan på 50-talet för att undvika dubbelarbete avseende studier och övriga arbetsinsatser.
– Vårt deltagande i FINABEL kommer att ge Sverige och Försvarsmakten en förstärkt möjlighet att både uppfatta och i någon mån påverka trender avseende utvecklingen av arméstridskrafter i Europa, säger chefen för Markstridsskolan, överste Gustaf Fahl, som också medverkade vid mötet.
Fokus under dagarna var framtida utmaningar för arméstridskrafterna i Europa. Flertalet länder uttrycker samma nyväckta behov av nationell försvarsförmåga i förhållande till bibehållen förmåga till internationell krishantering, vilket innebär svåra vägval och prioriteringar.
En föreläsning av Generallöjtnant Michael Yakovleff, vice stabschef vid NATO/SHAPE (Supreme Headquarters Allied Powers Europe) avslutade den första dagen. Budskapet under föreläsningen var att västvärlden under 25 år gradvis förlorat grundläggande stridsförmågor för nationellt försvar varför omfattande återtagande nu krävs. Då hotbilden återigen ökar jämfört med de senaste årens fokusering på internationella insatser nämndes exempelvis vikten av att behålla militära grundförmågor som att kunna orientera utan GPS genom att använda papperskarta och kompass, agera utan luftherravälde och kunna leda under radiotystnad. Vidare nämndes vikten av självständiga och initiativtagande chefer på alla nivåer och hämmande effekter av att detaljleda i realtid genom toppstyrning i alltför hög grad.