Vigorous Warrior 2019, NATO:s största sjukvårdsövning

– Time out!
Alla som jobbar runt britsen stannar till och vänder sig mot traumaledaren.
– Patienten framför oss har alltså en skottskada i vänster överarm. Tourniquet är satt klockan 10.05. Temp 36.2, puls 100, andningsfrekvens 25,99 i saturation och blodtryck 144/78.

Intensivvårdssjuksköterskorna Johan Löfström (vänster), Malin Rullander (mitten) och Marcus Larsson (höger) arbetar tillsammans på en patient med en (spelad) ögonskada under sjukvårdsövningen Vigorous Warrior 2019. Foto: Adriana Dobrin/Försvarsmakten
Överlämnande av patient, från den civila ambulansen till ett av tramuateamen på den svenska Role 2 Basic under Vigorous Warrior 2019. Foto: Adriana Dobrin/Försvarsmakten
Kapten Martin Stenerös, kirurg Försvarsmakten (höger) och kommendörkapten Corey Gustafson, akutläkare U.S. Navy (vänster), får överrapportering av en nyinkommen patient från personal på en av de många militära ambulanser som transporterade alla “skadade” under Vigorous Warrior 2019. Foto: Adriana Dobrin/Försvarsmakten
Intensivvårdssjuksköterskorna Tanja Hölvold, Försvarsmakten, och Deborah Woods-Chattman hjälps åt att sätta EKG på en av de inkomna patienterna i traumatältet på den svenska enheten under sjukvårdsövningen Vigorous Warrior 2019. Foto: Adriana Dobrin/Försvarsmakten

Traumaledaren fortsätter prata och intensivvårdssjuksköterskorna Malin Rullander och Marcus Larsson lyssnar uppmärksamt och fokuserat. De har på sig Försvarsmaktens gröna uniform under plastförklädena, men likadana lila handskar som de har när de jobbar på sina ordinarie arbetsplatser. Malin och Marcus är deltidsanställda i Försvarsmakten, och har de senaste två veckorna befunnit sig i Rumänien för att tillsammans med delar ur första sjukhuskompaniet öva sig i en multinationell miljö.

Vigorous Warrior är NATO:s största återkommande övning för försvarsmedicin, och den genomförs i år för femte gången. Övningen anordnas vartannat år, och i olika länder varje gång. Platsen för Vigorous Warrior 2019 var övningsfältet Cincu i Rumänien. Våren hade precis anlänt till Cincu och fåren på området betade lugnt mellan de 54 medicinska enheter som fanns uppställda över det stora övningsområdet. På plats fanns allt mellan civila ambulanser till stora militära fältsjukhus. Ungefär 2500 personer, från 39 nationer deltog på övningen.

– Det här varit mycket lärorikt och jag har fått med mig mycket nya idéer från att ha varit runt och tittat på de andra enheterna, berättar Marcus. Vi fick med oss mycket idéer från till exempel Norge, som har bland annat en enpatients-läkemedelssats, som följer med patienten, hela vägen från akuten till operation och röntgen, och vidare till intensivvårdsavdelningen. Lådan innehåller allt som behövs i alla steg, så logistiken blir enklare, och det är något vi kan ta med oss hem och fundera på hur vi kan utveckla i våra processer.

Under den tillämpade delen av övningen var patientflödet till den svenska enheten stadigt. Många olika typer av traumafall kom in till den svenska enheten. Kapten Ingrid Hedman, som var enhetschef under Vigorous Warrior, berättar:

– Vi hade vad som på NATO-språk kallas en Role 2 Basic. Det är som en mindre akutmottagning med operations- och intensivvårdsmöjligheter. Patienter kommer hit med civila eller militära ambulanser, och med olika typer av skador. De triageras och behandlas av våra traumateam, och därefter, beroende på skada, skickas de till operation, eller in på någon av intensivvårds- eller vårdavdelningarna i avvaktan på vidare transport.

Även röntgenmaskinen fick gå varm under sjukvårdsövningen Vigorous Warrior, då många av patientfallen hade olika typer av skelettskador som skulle stabiliseras. Foto: Adriana Dobrin/Försvarsmakten

Den svenska enheten i Rumänien upprättades av utbrutna delar ur ett av de två sjukhuskompanierna på Försvarsmedicincentrum. 39 personer, från en mängd olika personalkategorier; läkare, sjuksköterskor, sjukvårdare, ledningspersonal, logistikpersonal, apotekare, biomedicinska analytiker och medicinska tekniker deltog under övningen. Personalen är blandade hel- och deltidsanställda i Försvarsmakten.

– Jag och Marcus har hängt ihop sedan vi gjorde den grundläggande soldatutbildningen tillsammans, för ett och ett halvt år sedan, och vi gör nästan allt tillsammans, skrattar Malin. Tanja, en av de andra intensivvårdssjuksköterskorna, träffade jag för första gången under förberedelserna inför Vigorous Warrior, när vi packade vår intensivvårdsmateriel i containrar för transport.

Marcus fortsätter:
– Trots att alla inte känner varandra sedan innan går det jättebra att arbeta tillsammans och vi utvärderar efter varje patient för att utvecklas och förbättras hela tiden.

Målet med övningen har för den svenska enheten varit att utvärdera denna typ av mindre, och mer rörliga, enhet, och enhetschefen Ingrid Hedman berättar:
– Vi har fått en bra grund för det vidare arbetet. Många delfunktioner har testats, och vi har fått bra feedback på både mängden materiel och på personalsammansättningen.

Ytterligare ett mål har varit att arbeta, praktiskt, tillsammans med andra nationer, och lära sig från hur deras rutiner är och hur deras personal agerar. Under två dagar hade den svenska enheten ett utbyte med den amerikanska enheten på plats. Tolv personer från U.S. Navy, läkare, sjuksköterskor och sjukvårdare, arbetade sida vid sida med den svenska personalen.

– För att få ut mesta möjliga av att åka på en sådan här multinationell övning är det en förutsättning att man får möjlighet att samöva med andra nationer, så det faktum att amerikanska marinen var här och jobbade tillsammans med oss var oerhört värdefullt och lärorikt, fortsätter Ingrid.

För de som har deltagit på övningen har det också gett mycket. Marcus förklarar varför:
– I Försvarsmakten får jag som intensivvårdssjuksköterska ta fler roller. Jag jobbar på intensivvårdsavdelningen, men om det kommer många patienter på en gång så kan man få ingå i traumateamet, eller följa med på en transport. Det är ibland också annan utrustning i Försvarsmakten än vad jag har hemma på sjukhuset, så det ger mig en bredare kompetens ur den aspekten.

– Skillnaden att jobba här, i Försvarsmakten, jämfört med att jobba hemma, är att man är mer på tårna, fyller Malin i. Hemma har jag mitt “vanliga” arbete och där ingår även omvårdnad som att klippa håret på patienterna, men här måste jag vara beredd på att rycka in på olika ställen, som till exempel i en masskadesituation. Det har gett mig ett större självförtroende att ta med hem, främst i akuta situationer.