Grusplanen på Skaraborgs flygflottilj används i vanliga fall som övningsplats för lastbilar. Nu står där istället vad som ser ut att vara en stor förläggningsplats med gröna tält. De som besökt en militärövning vet att tälten ofta är lerig, har en belysning som inte vinner några priser och är spartanskt möblerat. Men en handskriven skylt med texten ”Ambulansintag” vittnar istället om att tälten på grusplanen är någonting mer än så. Det här är ett fullt fungerande fältsjukhus med vårdcentral, tandläkare, operationssalar och intensivvårdsplatser – bemannat av bland annat av professionella läkare, sjuksköterskor, narkossköterskor, distriktssköterskor, tandläkaren och psykologer.
-Vi är i klass med ett vanligt sjukhus. Vi genomför den första avancerade vården på patienter med krigsskador. Men vi tar också ta hand om patienter med mindre skador och sjukdomar som normalt skulle hamnat på vårdcentralen, säger Krister Jakobsson, sjukhuskompanichef.
Sjukhuset har kapacitet att genomföra 12-15 operationer per dag med livs- och extremitetsräddande kirurgi. Det finns åtta intensivvårdsplatser och 48 vårdplatser. Men det räcker inte med kirurger och distriktsläkare för att driva sjukhuset.
- Vi har personal för ledning, samband, logistik, VVS-tekniker och elektriker, säger Krister. Och personal för mat, förstås. Vid full kapacitet lagar kockarna 250 portioner per måltid.
Sjukhuset är självförsörjande med vatten och el. Kapacitet finns att rena 24 kubik vatten per dygn, och förbrukningen ligger på ungefär 10-12 kubik. Det är också modulärt vilket betyder att att hela sjukhuset inte alltid behöver att byggas upp, utan endast de delar som är intressanta vid en aktuell insats.
In- och utflöde av patienter
Utanför sjukhuset börjar luften dåna. Två helikoptrar går in för landning. Krister Jakobsson har fått information via signalisterna.
-Patienterna som kommer in nu har skadats i strid och sannolikt fått första hjälpen av sina kamrater på plats. Sedan flyger så kallade MEDEVAC-helikoptrar hit dem för mer avancerad vård.
Läget på sjukhuset är ansträngt. Av naturliga skäl finns inte samma plats för eftervård som på vårdavdelningar på vanliga sjukhus. Detta gör att transporter till civila sjukhus är nödvändiga, dels för fortsatt avancerad vård men också för tillgång till platser på vårdavdelningar. På platta 6 står en Tp-84 Hercules redo att ta emot 19 patienter för transport till Landvetters flygplats. Därifrån kommer patienterna sedan att lyftas med helikopter in till Sahlgrenska universitetssjukhuset för vidare vård.
Anders Stenström är lastmästare på Hercules och menar att 19 patienter inte är några problem lastmässigt.
-Det får plats ungefär 70 bårar om flygplanet lastas till max. Men i praktiken kan vi nog köra med 30-40. Det finns annars ingen plats för den medicinska personalen att jobba.
Bårarna hängs upp på ställningar och remmar i flygplanet, ungefär som våningssängar. All upphängningsutrustning har standardkopplingar och är alltid med under flygningarna, så om behovet skulle uppstå kan alltid bårar monteras för sjuktransport.
För Herculesbesättningen är det annorlunda att genomföra en sådan här flygning jämfört med vanliga passagerarflygningar eftersom det pågår ett arbete i lastrummet.
-Normalt är det bara vi lastmästare som jobbar i lastrummet under färd men nu har vi också icke besättningsmedlemmar som måste få göra sitt jobb, säger Anders. Vi får anpassa oss. I vanliga fall tänder vi till exempel skylten för säkerhetsbälte innan vi går genom molnen på väg för landning. När sjukvårdarna jobbar kanske vi väntar till trettio sekunder innan landning för att de skall kunna vara med sina patienter så länge som möjligt.
Den medicinska personalen måste också vara utbildad för att få arbeta ombord på flygplanet.
- Vi i besättningen är ansvariga för passagerarnas säkerhet under flygning. Men det är ju för passagerare som förstår och kan följa våra instruktioner. Den medicinska personalen måste ha utbildning för att kunna ta hand om icke kommunicerbara patienter under exempelvis nödlägen.
Det finns även andra sätt att transportera skadade i flygplanet. Bland annat finns en container med avancerad sjukvårdsutrustning och plats för fyra bårar. Och så finns ECMO-ambulansen som princip är en rullande intensivvårdsplats. Ambulansen körs in i lastrummet och får elkraft direkt från flygplanet. Där kan sedan livsuppehållande vård ges under hela flygtransporten.
Men denna gången är det nio bårar samt tio patienter som kan gå ombord själva.
Annorlunda arbetsmiljö
Per Carlström är en av sjuksköterskorna som ansvarade för patienterna under flygtransporten.
- Vi hade planerat redan innan var vi skulle montera varje bår för att få ett så bra arbetsläge i flygmaskinen som möjligt. Bland annat hade vi hängt bårarna med fyra intensivvårdspatienter så att deras huvud var riktade mot varandra. Då kunde vi lättare för en av oss att hålla koll.
Skillnaden på arbetsmiljön är naturligtvis stor mellan lastutrymmet i Hercules och vårdplatsen inne i sjukhuset. Det är mörkt, varmt och skakigt.
- Vi har våra ficklampor och vi har kontroll på våra instrument så det är ändå ok, säger Per. Vanligtvis kan vi också kolla på monitorerna kopplade till patienterna, men de kunde inte vara igång under denna övning.
Flygningen mellan Såtenäs och Landvetter tar inte lång stund, men arbetet i lastutrymmet kan ändå vara påfrestande i värmen och bullret.
- Man måste ju ha hörselskydd på sig och det kan skaka ordentligt, men man är inne i sitt arbete och gör sin grej. Svetten i pannan torkar man bara bort.