Ryslig realism för Livgardets stridsjukvårdare

På Livgardets övningsfält i Kungsängen har slutträningen för Mali 13 nyligen genomförts och vädergudarna har bjudit på både regn, rusk och dimma. Termometern har vissa dagar krupit långt under minusstrecket. Vädret är en faktor som omöjligt går att påverka vilket ställer just klimatrealismen i lite dålig dager, väderappen berättar nämligen att det är 25 grader varmt i Gao. Men bortsett från det så är ambitionen hög vad gäller realismen i den övningsvecka som avslutar utbildningen för Mali 13.

Två grönklädda soldater i stridsutrustning lyfter en skademarkör till en svart bår som står på marken.
Två grönklädda soldater i stridsutrustning lyfter en skademarkör till en svart bår som står på marken.
VARNING FÖR STARKA BILDER. Observera att övriga bilder visar skador som är sminkade på professionella skademarkörer med amputationer. Att lyfta och flytta en person som saknar en lem är en konst i sig. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten
En grönklädd soldat i stridsutrustning ropar och omhändertar en skademarkör med sminkad sårskada på sitt amputerade ben.
Pulsen ökar och svetten rinner när Livgardets stridsjukvårdare får en utbildning som de inte riktigt väntat sig. Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten
En grönklädd soldat lutar sig över och omhändertar en skademarkör med sminkad sårskada på sitt amputerade ben.
Det gör stor skillnad för soldaterna att öva på professionella skademarkörer med amputationer som är verklighetstroget sminkade. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten
Utsikt från luften över en skog genom en öppen helikopterdörr.
Skademarkörerna transporteras med helikopter mellan Livgardets utbildning för stridsjukvårdare och slutträningen för Mali 13. Resurserna används på ett sätt som skapar mervärde för Livgardets verksamhet. Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten
En skademarkör ligger på en bår som lyfts in i en svart helikopter av flera grönklädda soldater.
Att öva med helikopter är en av de faktorer som skapar en högre nivå av realism och engagemang än vanligt. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten
Ansiktet på en man iklädd grön militäruniform och fältmössa på huvudet
”Målet med utbildningen är att stridsjukvårdarna ska få så mycket som möjligt i sin verktygslåda för att kunna agera i verkliga situationer. De ska kunna gå in i sina respektive förband och arbeta på ett bra sätt utan mötas av den första stresschocken som man kan få när man möter nånting nytt.” säger Sergeant Tang som är ställföreträdande kurschef för sjukvårdsutbildningen. Foto: Anna Palm/Försvarsmakten

Övningsmomenten under veckan har varit många men gemensamt är att de innehåller olika typer av samverkan, komplexa attacker, vägspärrar, patrull och sjukvård. Momenten tränar samtliga förmågor som förbandet behöver ha för att uppnå det övergripande syftet; att stötta Malis regering och myndigheter i att skapa stabilitet och trygghet i landet, att värna de mänskliga rättigheterna samt skydda civila.

För soldaterna är det främst tre ingredienser som skapat ett högre engagemang och en högre nivå av realism än de är vana vid från andra, liknande övningar: helikopternärvaro, amputerade skademarkörer och välregisserade statister. 

– Mitt i ett stridsmoment kommer någon och bär ut en person som är skadad och saknar ett ben, på riktigt. Det är en friktion man inte alls är van vid när man övar, förklarar Morgan som kommer från I 19 i Boden.

Övningens resurser ger mervärde

Maliförbandets komplexa slutträning ger ringar på vattnet och utvecklar även Livgardets övriga verksamhet. Till exempel så utbildar 12:e motoriserade skyttebataljonen och 13:e säkerhetsbataljonen sina stridssjukvårdare genom att utnyttja resurserna när de inte används i maliövningen. Helikoptern är ett exempel, de professionella skademarkörerna ett annat.

Sergeant Panaphon Sae Tang från 12:e motoriserade skyttebataljonen är ställföreträdande kurschef för sjukvårdsutbildningen. Han berättar om målbilden med kursen; att stridsjukvårdarna ska få så mycket som möjligt i sin verktygslåda för att kunna agera i verkliga situationer.

– De ska kunna gå in i sina respektive förband och arbeta på ett bra sätt utan mötas av den första stresschocken som man kan få när man möter nånting nytt och oväntat, förklarar han.

Skademarkörer med verkliga skador

I ett avskalat kyligt rum, på ett av övningsfältets läger, sitter några halvnakna män med till synes blodiga köttslamsor hängandes från stympade kroppslemmar.

De ser förvånansvärt vitala ut trots sina allvarliga skador och samtalar obekymrat med personerna som lägger om deras sår. Men det är något som inte stämmer. Tittar man närmare inser man nämligen att “såromläggningen” snarare förvärrar skadorna. Personerna som duttar i såren med tussar och pinnar är specialister på sfx-sminkning, special effects makeup, och männen är skådespelare som får sina amputerade kroppsdelar förvandlade till ohyggliga sår - effekter av sprängda bomber och granater.

Lite senare ligger ”de skadade” männen på marken i ett riggat sjukvårdsmoment. Deras inövade dödsångestvrål ger rysningar längs ryggraden hos åskådarna. För soldaterna däremot, som kämpar för att rädda sina kamrater, är det troligtvis mest svett som rinner längs ryggraden och adrenalin som pumpar i blodet.

Trots den stressade situationen agerar de relativt lugnt, ger de skadade första hjälpen och placerar dem sedan på bårar för att kunna bära dem till helikoptern som precis landat på gräsmattan. Väl inne i helikoptern transporteras skademarkörerna bort till ett annat sjukvårdsmoment på övningsfältet.

Sergeant Tang ser nöjd ut och berättar om soldaternas reaktioner när momentet är avklarat.

– Det är mycket entusiastiska leenden, de tycker det är häftigt med realismen! De får en helt annan förståelse när det blir så  här verkligt. Jag kan ju måla upp hur mycket saker som helst och försöka fantisera åt dem men i slutändan så är ju verkligheten en annan femma, säger han. 

Handledning av erfarna befäl

Att kunna samöva med Internationella utbildningsenheten, som ansvarar för maliförbandets utbildning, ser sergeant Tang som en win-win situation.

– Att få ta del av de här resurserna och få handledning av våra lite äldre, mer erfarna befäl och kollegor är guld värd. Det krävs mycket tid och erfarenhet för att planera, koordinera och genomföra en helikopterverksamhet blandat med en stridsjukvårdarkurs på det här sättet, berättar han.

Ett av de befäl som Tang nämner är kapten Ulf Roos på Internationella utbildningsenheten. Han är ansvarig övningsledare för slutträningen som Maliförbandet precis gjort. Även han ser samverkan mellan Livgardets enheter som något positivt.

– I samband med Internationella utbildningsenhetens övningar så försöker vi samordna och använda Försvarsmaktens resurser på bästa sätt vilket ger en stor vinst för hela Livgardet. Dels ekonomiskt men framför allt utvecklar vi vår militära förmåga genom den realism som de involverade enheterna kan ta del av, avslutar kapten Roos.