På västlig kurs

Under första och andra världskriget minerades det mycket, framför allt i Östersjön, men även på svenska västkusten och i norska vatten. Man beräknar att minst 165 000 minor fälldes dessa områden. Trots omfattande röjningar efter det senaste världskriget beräknas många fortfarande ligga kvar.

Samverkan i en krävande miljö

- Det är naturligtvismycket värdefullt för oss att samöva med norska marinens minröjningsfartyg och lära av varandra. Men även den speciella miljön, som liknar svenska västkusten mycket, med högre salthalt och starkare ström, ger bra träning, säger Patrik Mattsson som är fartygschef på HMS Ulvön.

Salthalten, tillsammans med bland annat temperaturen, påverkar sonarens förmåga att hitta minorna under vattnet. Vattnet är också mer strömt än vad vi är vana vid i Östersjön. Det gör i sin tur det svårare att manövrera undervattensfarkosterna, nära det som hittats.

Att leta gamla minor under vattnet ger faktiskt bra övning även i att leta efter moderna minor, i och med att de ofta är sönderrostade och delvis nedsjunkna i dyn vilket gör de svårare att hitta. När minorna hittas oskadliggörs de genom sprängning.

Gamla minor och oexploderad ammunition ska alltid betraktas som farliga, sprängämne och tändladdningar kan fortfarande vara intakta och stötkänsliga. Den som påträffar något som misstänks vara ammunition eller en gammal mina ska kontakta 112. Mer information vad man ska göra finns på sidan Upphittad ammunition till sjöss.