Fallskärmsjägarna utbildas, och har sin hemmabas, vid K 3 i Karlsborg. De är en unik resurs och tillför Försvarsmakten förmågor som spaning, strid och invisning av långräckviddiga bekämpningssystem på stort djupet, det vill säga inom en motståndares område. Fallskärmsjägare verkar i små enheter, i alla miljöer och ofta under svåra omständigheter.
Starten av utbildningen
Det var erfarenheter av andra världskriget som ledde till att en försökskurs för fallskärmsjägare genomfördes 1951. Försökskursen föll väl ut och 1952 genomfördes den första ordinarie kursen. Då, som nu, sker utbildningen i Karlsborg.
– Under kriget såg man att fallskärmjägarförband bidrog med avgörande betydelse för båda de stridande sidorna och man kom till slutsatsen att Sverige skulle tjäna på en egen fallskärmsjägarutbildning eftersom förmågan kunde åsamka en motståndare stora skador på djupet om de skulle gå till anfall mot Sverige, säger Peter Forsberg, ordförande för fallskärmsjägarnas kamratförening Fallskärmsjägarklubben som arrangerade helgens jubileum.
Ett krävande arbete för målmedvetna individer
Fallskärmsjägaren löser sina uppgifter alla årstider, i alla typer av terräng och under dygnets alla timmar. Förflyttning sker med hjälp av fallskärm, till fots, med terränggående fordon, i eller på vatten.
– Fallskärmsjägarna har under de 70 år de funnits i Sverige tillfört Försvarsmakten en förmåga av självständiga, tänkande, handlingskraftiga och flexibla soldater och chefer. Individer som, med sina fysiska förutsättningar och mentala förmåga, vågat, velat och kunnat hantera vilka situationer som helst. Vårt motto, som instiftades i början på 50-talet och som fortfarande lever starkt – vilja, mod, uthållighet – det är signifikant för fallskärmsjägarna. Viljan att göra något, modet att våga göra det och uthållighet att orka göra det, även under de strängaste förhållanden, säger Peter Forsberg.
Under helgen kunde både allmänhet och tidigare fallskärmsjägare träffa dagens fallskärmsjägare, titta på deras utrustning och de system de arbetar med idag. Flertalet fällningar/fallskärmshopp genomfördes och under lördagen kunde ett moment som innehöll fallskärmshoppning i Vättern, följt av ett stridsmoment beskådas.
Utveckling men bibehållen fallskärmsjägaranda
Under 70 år hinner mycket utveckling att ske och även om träningen av dagens fallskärmsjägare kanske inte skiljer sig alltför mycket från när utbildningen startade har mycket hänt med utvecklingen av materiel, räckvidder, system för informationsinhämtning och vapensystem.
Kapten Viktor Janderberg är chef för fallskärmsjägarskvadron i Karlsborg och konstaterar att andan som var stark i början av 1950-talet fortfarande är högst påtaglig.
– Fallskärmsjägarandan lever väldigt starkt på skvadronen. Framförallt besitter alla viljan att lösa uppgiften och har en hög uthållighet att kunna lösa uppgiften. Andan av föregångsmanskap finns också kvar, säger Janderberg.
Man gör saker tillsammans och befäl och chefer deltar i de olika prövningar som för utbildningen framåt. Ett exempel på det är att chefen alltid går i täten vid den tunga testmarschen då de nya som sökt till skvadronen testas. Eller att samtliga anställda fallskärmsjägare genomför Örnmarschen varje år.
När utbildningen startades utbildades värnpliktiga fallskärmsjägare. Idag är det anställda soldater som genomför utbildningen, vilket kapten Janderberg ser som en fördel då möjligheterna att långsiktigt utbilda och träna på de system skvadronen använder är större.
Kapten Janderberg säger att fallskärmjägarförmågan är unik, främst kopplat till den möjlighet till rörlighet som förbandet besitter.
– Vi kan hantera alla olika miljöer, från de förutsättningar som råder under vinter till den marina miljön. Grunden i förbandet är att vi har rätt utvald och tränad personal. Och vår största styrka är att vi har dugliga enskilda individer och vi är vana att jobba under lång tid under svåra förhållanden i små enheter, avslutar kapten Janderberg.