Kadetter drillas i att lämna sin komfortzon

Fallskärmshoppning på schemat

Under maj månad genomgick Karlbergs mark-, amfibie- och pilotkadetter FJS (Fallskärmsjägarskolan) fallskärmsutbildning. Utbildningen, som pågår under två veckor, har varit en stående tradition sedan 1956 för Karlbergs kadetter.

Hopp från 300 meters höjd från en C-130 Hercules.
Uppställning och visitation inför hoppet. Skövde flygplats. Foto: Peter Söderberg/Försvarsmakten
Uthopp från 12 meter höga hopptornet Foto: Peter Söderberg/Försvarsmakten
Landningsövningar i ”Gungan” Foto: Peter Söderberg/Försvarsmakten
Hopptornet vid Karlsborgs fästning. Foto: Peter Söderberg/Försvarsmakten
Snabbmarsch mellan stationerna. Foto: Peter Söderberg/Försvarsmakten

Under den första veckan blandas teori med praktiska övningar såsom att hoppa från ett hopptorn till hur vi kan landa säkert på marken. Detta för under att andra veckan kunna visa upp sina kunskaper och genomföra minst ett skarpt hopp från 300 meters höjd. Pilotkadetterna hoppar från 500 meters höjd och landar i vatten, till skillnad från marktäten som landar på ett flygfält.

”Att hoppa fallskärm är livsfarligt”, så lyder kurschefens ord under ett av teoripassen. Det viktigaste med drillveckan är att få kadetterna att förstå hur utrustningen fungerar och kunna lita på den. Genom att göra rätt åtgärder och förstå riskerna med fallskärmshoppning kan skador och felfunktioner minimeras.

Fokus under utbildningen ligger även på att upprätthålla “puts och studs”, det vill säga att kadetterna alltid har vårdad utrustning och är följsamma. Att ha en god ordning och reda som kadett skickar tecken till instruktörerna att kadetten är fokuserad och tar sig an utbildningen.

Utbildningen är intensiv och kan likna en vanlig militär grundutbildningsvecka. Ett stationssystem med många instruktörer är utformat för att kadetterna ska kunna öva så mycket och effektivt som möjligt. Det är inte helt ovanligt att kadetterna har träningsvärk i muskler som vanligtvis inte arbetar efter drillveckan, ett exempel är fotlederna som belastas väldigt mycket vid landningsövningar.

Den största utmaningen för de flesta kadetterna är att våga ta sig utanför sin komfortzon och göra saker som en sund människa vanligtvis inte vill göra. Medan vissa kadetter anser att hoppningen inte är något problem, så ställer höjdrädslan inledningsvis till det för andra. Genom att drilla och gå igenom alla moment hundratals gånger så sätter sig tillslut muskelminnet och ett lugn kan skapas.

En stegringstrappa används där kadetterna inledningsvis övar på marken, till att sedan hoppa i ett hopptorn på 12 meters höjd. Kadetterna får sedan i hopptornet visa att man kan göra ett uthopp följt av rätt åtgärder. Stegringstrappan är ett bra sätt för kadetterna att förbereda sig mentalt inför det skarpa hoppet.

För att genomföra det skarpa hoppet måste kadetterna bli godkända i tre examinerande prov. Dessa är uthopp från hopptornet, landning i en gunga samt ett teoretiskt prov. Enligt chefen för SFS (specialförbandens fallskärmsskola) är det första gången som han hört att en hel kadettkurs blivit godkända på samtliga prov.

Att lära sig kunna kontrollera och kunna leda sig själv är en viktig egenskap för en chef, inte minst i det militära. Därför är övningar som denna av väldigt stor betydelse inför den kommande anställningen. Fallskärmshoppningen är inget krav att genomföra för att få sin slutgiltiga examination på Officersprogrammet men ses fortfarande som en av dem mest viktiga momenten under kadettiden.   

Under andra veckan blev det tillslut dags för kadetterna att göra uppsittning i Herculesplanet. Alla kadetter fick genomföra minst ett skarpt hopp, majoriteten fick även genomföra två hopp. Kadetterna tilldelades sedan utbildningstecknet “Hoppvingarna” under den avslutande ceremonin.

Det har varit två fantastiska veckor som kadetterna kommer att minnas för resten av livet. Den 226.e kursen riktar ett stort tack till fallskärmsavdelningen i Karlsborg.