Svåraste utmaningen under GMU

Torsdag eftermiddag och rekryterna på Artilleriregementet i Boden pratar ovanligt mycket. Spänningen går att ta på. På kaserngården packar några rekryter det sista, ser till att utrustningen sitter som det ska. Befälen ger order om uppsittning. Det är nu det gäller. Nu ska rekryterna få visa vad de går för, visa att allt de lärt sig på tre månader – faktiskt har satt sig. För rekryterna på GMU-kompaniet är det total ovisshet som gäller den närmsta veckan. Faktum är att de inte ens vet om att det är just det, en vecka, som de kommer att vara i fält. Hur dagarna är upplagda, var någonstans de kommer resa förläggning, när de kommer få äta, allt är en enda stor överraskning. För rekryterna handlar det enbart om en sak – att aldrig ge upp.
— Jag har varit nervös inför detta under hela min tid på GMU, sa Elina Gustafsson från Köping.

Utslussade och ovetandes hamnade rekryterna till slut i Kusträsk i Boden. Här handlade de första dagarna enbart om överlevnad. Rekryterna fick lära sig hur man hittar i naturen, vad som går att tillaga och inte, hur man undviker att bli hittad. Ja, överlevnadsmomenten var många när de 98 rekryternas viktigaste utmaning stod på spel. Efter tre dagar av rena överlevnadsmoment var det så äntligen dags för återhämtning. Mat och sömn var prio, något rekryterna såklart uppskattade.

SIB – strid i bebyggelse

Med mat i magen och mer sömn än de fått de senaste tre nätterna, fick rekryterna under måndagen veta att det var anfallsförberedelser mot strid i bebyggelse som gällde.Under förmiddagen fick rekryterna, för första gången under deras GMU-tid, lära sig om hur det är att strida i bebyggelse. Funderingarna var många, ingen visste hur det gick till. Funderingarna byttes snabbt till nyfikenhet.
— Man har sett det på film tidigare och vill såklart testa, därför är jag riktigt spänd inför detta moment, sa Max Björk, 3.e pluton, inför träningen av strid i bebyggelse.
—Jag trodde verkligen inte att vi skulle få testa på att strida i bebyggelse så här pass tidigt i karriären, det ska bli riktigt skoj, sa Elina Gustafsson,också 3:e pluton.


Tre månaders GMU börjar således lida mot sitt slut. Från nervösa, nyfikna och förväntansfulla rekryter till numera mer mogna, mer kunniga och skickliga individer. Varje delmoment har under GMU haft sin tid. Med moment från bland annat exercis, till övningsdygn och utbildning i vapen. Allt grundläggande och förberedande inför vad som väntas skall, en slutövning de sent ska glömma. För Elina Gustafsson väntar en befattningsutbildning på Artilleriregementet. Men först ska Aldrig ge upp slutföras, och därefter en mycket efterlängtad utryck.
— Jag var stolt över mig själv efter att jag hade klarat två veckor på GMU, gissa hur stolt jag kommer vara när jag rycker ut nästa vecka.
Max Björk kommer även han att ta anställning i Försvarsmakten. Han kommer efter genomförd GMU att återvända till hemstaden Stockholm där han kommer att tjänstgöra på 4.e sjöstridsflottiljen. Han beskriver känslan av längtan i att bli anställd soldat i Försvarsmakten. Variationen på arbetsuppgifter, känslan av att vara en i gänget, gör att han har fått mersmak. 
— Med ett yrke inom försvarsmakten kan man knappast ha någon söndagsångest, avslutade en förväntansfull Max Björk.
Förväntansfull inte bara för momenten strid i bebyggelse, utan även för en framtid som anställd i Försvarsmakten.