Den svenska basen Camp Northern Lights plockas ner och packas ihop i en rasande fart. Kvar finns en förläggning förberedd för att tas över av det afghanska försvarsministeriet.
– Avvecklingen håller takten. Vi skickar löpande hem materiel och gör samtidigt de förändringar som krävs för att kunna lämna över basen, säger major Mattias Andersson, chef för omstruktureringsstyrkan på Camp Northern Lights.
Innan han och den övriga styrkan från Trängregementet är klara i höst ska det skickas hem drygt 1 000 ton materiel, bland annat fordon, vapen, ammunition, IT och datorer. Övrigt kommer att överlåtas, säljas, förstöras eller skänkas.
– Vi förbereder för kommande insatser, efter Isaf, där fokus framförallt är att fortsatt bidra med rådgivning till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Målet är att då inte ha någon egen infrastruktur på plats, säger överste Mats Ludvig, från Norrbottens regemente (I 19), som leder den svenska insatsen i Afghanistan.
Plockat, packat, sanerat
I förrådstältet på Camp Northern Lights står packlådorna på rad med destinationerna skrivna på. Efter 13 år i Afghanistan finns det spår från många missioner, från många olika förband och från många olika förmågor. Arboga, Sala, Karlsborg, Enköping och Boden är några exempel. Förrådsgruppen har fullt upp med att plocka ner, plocka isär och packa ner i lådor. Utanför saneras och fylls container efter container innan de hamnar på någon av de konvojer som dagligen rullar mellan Camp Northern Lights och Camp Marmal.
Innan något får skickas till Sverige måste det saneras och godkännas. På Birka, den svenska delen av Camp Marmal, gör Henrik Salo från reptroppen de avslutande åtgärderna av saneringen på en Pansarterrängbil 203, även kallad Patria. Bekämpningsmedel ska se till att inga objudna småkryp följer med hem till Sverige och med ”torrbollar” ska luftfuktigheten inne i vagnen hållas på en jämn nivå under transporten hem som går dels med flyg, dels med sjötransport.
Alice får det att flyga
Alice Egger arbetar på movcon, med uppdrag att planera, förbereda och leda transporterna. När lasten är klar att skickas är det hon och hennes kollegor som ordnar fram rätt transport- och tulldokumentation, planerar när och hur det ska skickas. Slutligen leder hon lastningen på plats.
För att skicka hem 1 000 ton från ett land utan kust krävs det stora flygplan. Det är en majestätisk syn när AN 124, världens största serieproducerade fraktflyplan, öppnar upp först aktern och sen fäller fram hela fronten. Tillsammans med ett antal C-17 och Hercules lyfter de löpande från flygbasen Camp Marmal med svenskt materiel. I rätt väder kan AN 124 lyfta med mer än 150 ton. I dag är det cirka hälften som är tillåtet.
– Totalt fick vi skicka 70 ton och med ett par fordon och några containers slutade det på strax över 69 ton, så vi är nöjda med planeringen, säger Alice som under den senaste tiden skickat hem närmare 350 ton.