– Jag var lite trött på att spela. Som musiker måste man öva alla ledigheter, kvällar helger och semestrar. När den här möjligheten dök upp så tog jag chansen. Det var lite av en tillfällighet, en kollega tipsade mig att söka och jag gjorde all ansökan på bara en veckas tid, berättar Tobias.
Sofu är en förkortad officersutbildning anpassad till blivande officerare som redan har en akademisk examen utanför Försvarsmakten. För att bli antagen behöver man utöver de generella kraven ha en kompetens eller expertis som ett förband anser sig ha nytta av.
Livgardet såg Tobias bakgrund – musikhögskola och tio års arbete som militärmusiker – som unikt och något att bygga vidare på. Han blev därför anställd vid förbandet med en kommendering att utbilda sig vid Sofu. Hans eget mål med utbildningen var, och är fortfarande, att så småningom återvända till militärmusiken. Han berättar varför:
– Jag tänker att det även inom musiken är en stor fördel att kunna verksamheten man leder och här finns ett behov att fylla. Mitt mål är därför att komma till militärmusiken och som chef stötta dem i deras arbete. Jag tycker de är värda det!
Militärkunskap och en räkmacka
Ibland höjs röster som anser att Sofu är ett snabbspår och lite av en räkmacka in i officersyrket. Tobias har känt av den inställningen men låter sig inte påverkas:
– Jag bryr mig inte om det, jag vet vad jag kan och vilken tid jag lägger ner för att bli så bra som möjligt i den befattning jag har. Det kanske också är en fördel att inte vara 23 år när man är klar med programmet utan som jag, 38 år. Jag tror det gynnar Försvarsmakten i det långa loppet, att man har annan erfarenhet i ryggsäcken och hunnit varit med om del innan man tar steget in i officersyrket.
Varje förband kan ha fler eller andra krav än de övergripande behörighetskrav som ställs för att gå Sofu. Den militära bakgrunden kan vara ett sådant krav som skiljer sig mellan förbanden.
– Det är viktigt att vara tydlig med vad man kan och inte kan, annars kanske det förväntas något man inte kan leva upp till. Jag gjorde värnplikten 2001 och jag var tydlig med att jag inte hade mer militärkunskap än så. Bland annat fick jag då träna på skjutbanan för att klara ett skyttetest. Allt går att lösa men viljan och tiden måste finnas, säger Tobias.
Ett komplext tänk
När den verksamhetsförlagda utbildningen på logistikskolan gick mot sitt slut fick Tobias veta att han skulle jobba som logistikofficer på 11:e militärpolisbataljonens stab.
– Det blev lite av en chock eftersom min utbildning går mot tross-plutonchef. Jag lyckades inte få en klar bild av vad mitt blivande jobb gick ut på och jag fick ett abrupt uppvaknande i vad som krävdes av mig när jag väl kom hit. Det är roligt och lärorikt men väldigt komplext.
Tobias arbete går ut på att säkerställa att bataljonens logistik fungerar både kortsiktigt och långsiktigt. Det kortsiktiga består bland annat av att arbetsleda kvartermästaren som sköter kompaniets materiel. Tobias liknar det vid att vara en livlina som kan lösa problem, skapa rutiner, följa upp och se till att allt fungerar. Det långsiktiga arbetet handlar om mobilisering och att fastställa vad som ska finnas i lager. En stor inventering av bataljonens materiel har varit Tobias fokus och ansvar de senaste månaderna. Han sänder en tacksam tanke till lärarna på logistikskolan.
– De lärde mig att tänka logistik och inte bara genomföra logistik. Det har hjälpt mig mycket i min nuvarande befattning. Trots att jag har utbildning för en lägre nivå kan jag klara av den här tjänsten genom att jag har lärt mig ett tänk som lyfter logistiken till ett högre plan.
När Tobias får frågan om han kan rekommendera andra att söka och genomföra Sofu kommer svaret blixtsnabbt.
– Ja! Utbildningen är jättebra! Man går igenom allt det nödvändiga i väldigt hög fart. Det kan vara tenta på fredag och så börjar en ny kurs på måndag. Då ska man ha förberett sig genom att läsa in sig på saker över helgen. Året går snabbt men medvetenhet kring att det tar mycket tid från umgänget med nära och kära är viktig när man bestämmer sig för att ta steget.
Kommer du någonsin att packa upp trumpeten och spela igen?
– Ja, det blir säkert så, men det är nog några år bort, fast då på en helt annan nivå, säger Tobias och ler.