Vemodig känsla efter slutövning

Vintersol är den regionala slutövningen för flera förband i norra Sverige. I år deltog Artilleriregementet, A 9, Norrbottens regemente, I 19 och Helikopterflottiljen. De två förstnämnda ingår i Bodens garnison och har under övningen deltagit med omkring 500 värnpliktiga. Storleksmässigt var årets Vintersol en blygsam övning i jämförelse med fjolårets arméövning Northern Wind. En reducering som däremot inte verkat ha påverkat viljan och kanske framför allt slutresultatet på övningen.
– Jag är väldigt stolt över initiativförmågan hos både officerare och rekryter och hur de har agerat vid olika situationer. Den generella stämningen vid kompaniet har varit väldigt god under övningen. Det är jag nöjd över, sa kapten Adam Mujagic, chef för tredje brigadspaningskompaniet.

Adams motsvarighet, kapten Johan Ström, chef över sensorkompaniet på A 9, instämmer:
– Det har varit en väldigt bra övning för sensorkompaniet med många artilleriskjutningar, gynnsamt väder för att ligga ute och en bra möjlighet att få öva i en hel bataljon. För oss har övningen haft en bra stegring där vi inledde i Boden, genomförde långmarsch, fortsatte på Lombens skjutfält för att sedan transporteras hem igen. Med andra ord en övning med många bra och givande moment.

”Vi respekterar varandra”

Att göra värnplikten kan på många sätt vara en stor utmaning. Frågorna innan påbörjad grundutbildning är för majoriteten av rekryterna många. Lägg därtill känslan av att vara ensam tjej på din enhet, det kan av förståeliga skäl göra att frågorna blir än fler. Hos de redan nämnda kompanierna, brigadspaningskompaniet på I 19 och sensorkompaniet på A 9, hittar vi två kvinnliga rekryter som har fått uppleva just detta. Men att det skulle ha varit något problem för någon av dem, det existerar inte.
– Jag är van att vara ensam tjej. Det är jag oftast hemma också. Innan jag började min utbildning trodde jag att det skulle vara väldigt krångligt med det praktiska, men nu såhär i efterhand har jag fått en helt annan bild. Det har väl såklart också att göra med den grupp man hamnar i. Jag har haft turen att vara tillsammans med en grupp där vi alla respekterar varandra och där man får ha sitt eget utrymme, det har varit ovärderligt för mig, sa rekryt Ebba Wettainen som är signalist och förare på eldledningspluton på A 9.
– Det har ändå gått bra tycker jag. Under utbildningen inser man att vi är bara människor allihopa och att det är inte så stor skillnad på kön när man ligger ute och skjuter i skogen, sa Tova Magnusson, vid tredje brigadspaningskompaniet på I 19.

”Sista rycket”

Som slutövning har rekryterna i Bodens garnison därmed gjort det sista i övningsväg som värnpliktiga. Nu väntar vård och avslutning för utbildningen innan grupperna splittras och fortsätter på olika håll in i det fortsatta livet. En både rolig men såklart också tråkig känsla
– Det känns bra att ha gått i mål men samtidigt lite tomt. Jag kommer aldrig mer vara i fält med det här gänget. Vi har ändå ganska kul tillsammans och har kommit varandra nära, avslutade Tova Magnusson på I 19.
– Det är både vemodigt och skönt. Det är tråkigt att lämna polarna, men vi kommer försöka hålla kontakten, avslutade Ebba Wettainen på A 9.