En av utmaningarna är att få målläget, det vill säga att lokalisera fiendens position, så exakt som möjligt. Samtliga korvetter till sjöss signalspanar med passiva sensorer efter motståndarens radarsändning. Det räcker dock inte alltid till. Till hjälp finns därför flyg som kan ligga långt ifrån själva området och spana med sin egen radar. En luftburen radar ser mycket längre än en fartygsradar och har därmed större möjlighet att få en exakt position även på större avstånd. I just denna övning användes sjöoperativ helikopter men radar- och stridsledningsflygplanet ASC890 är också en utmärkt resurs.
Fredrik Tham är ställföreträdande divisionschef på Helikopterflottiljen.
Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten
I luften ovanför Östersjön
Lätta helikopter 15 och medeltunga helikopter 14 är utrustade med både radar och värmesökande FLIR, Forward Looking Infra Red, system. Med hjälp av FLIR kan helikopterbesättningarna på långt håll avgöra om målet är av rätt typ eller att det är just det specifika fartyget man söker efter.
– Marintaktisk chef kan fördela oss till ett specifikt fartyg eller mer generellt till en insats, oftast blir det ett fartyg, som vi sedan samarbetar direkt med, säger ställföreträdande divisionschef Fredrik Tham på Helikopterflottiljen.
Stridsflygdivisionerna startar från sina ordinarie eller tillfälliga baser och kan snabbt ta sig inom skjutavstånd. Planering inför uppdraget är vitalt. Målsättningen är att, tillsammans med fartyg och landbaserade robotbatterier, få så många robotar mot fienden som möjligt och på så sätt mätta dennes luftförsvar. Carl Bergqvist är divisionschef på 72:a stridsflygdivision på Skaraborgs flygflottilj:
– Målet är att skapa ett dilemma för fienden att möta både luft- och ythot samtidigt.
Två Jas 39 Gripen över Östersjön.(Arkivbild)
Foto: Hans Berggren
Samtidigt i skärgården
HMS Nyköping är en av de korvetter som deltar i Aurora 17. Hon kan ligga dolt i skärgården eller röra sig utanför kustbandet. När stridsflyget fått order att starta ökar tempot markant i stridsledningscentralen. Fartygets sensorer riktas in mot hotriktningen. Samtidigt som ytstridsofficer Hugo Dahlström förbereder robotarna för insats fortsätter arbetet med att bygga ett så stabilt och bra målläge som möjligt. Fartyget kan bestyckas med upp till åtta robot 15, som är en tung robot med radarmålsökare och en räckvidd på 100 kilometer.
—Klargör för robotskott, beordrar vaktchefen.
Med en knapptryckning avfyras robotarna från korvetten.
Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
Därefter avfyras flera simulerade robotar. På skärmarna ser man hur robotarna närmar sig målet med hög hastighet. Plötsligen dyker det upp ytterligare robotar på skärmen från övriga enheter i styrkan och snart är ett stort antal robotar på väg mot målet. Samtliga robotar träffar målet med hög precision på ett stort avstånd. Insatsen utvärderas och styrkan kan konstatera att det fiktiva målet har bekämpats.
Vid gemensam sjömålsstrid så är det många aktörer som skall agera på kort tid. Därför övas detta regelbundet, både under Aurora 17 och till vardags med alla aktörer vilket även inkluderar de högre ledningsnivåerna. Det här är en avgörande del i det som brukar omnämnas som tröskeleffekt.