Tillbaka i Ålands hav

Syftet med operationen är att dels kartlägga mineringarnas storlek och utbredning men framför allt att minska risken för sjöfart, fiske och miljö. De aktuella mineringarna lades ut under första världskriget av Ryssland mellan 1915 och 1916. Syftet med mineringen var att skydda handelstrafiken mellan svenska och finska norrlandshamnar från tyska raidföretag. Totalt fälldes fler än 1 000 minor i området. Minorna är av typen kontaktmina, M/12 och M/08.

Som förberedelse granskas, utvärderas och bedöms historiskt arkivmaterial för att slutligen ge inriktningar till fartygen på var minlinjerna kan ligga. Själva arbetet att lokalisera minorna görs med sonar som upptäcker även mycket små objekt på botten. När något minliknande eko detekteras identifierar man med en fjärrstyrd för att fastställa om det är en mina, minankare eller något annat, exempelvis en sten. Om det skulle vara en mina, röjs den genom att undervattensfarkosten placerar en minförstöringsladdning intill minan som därefter fjärrutlöses.

— Utmaningarna med att söka just här är flera. Dels är det på sina ställen djupt, över 100 meter, dels är botten mycket kuperad. Dessutom är området väderkänsligt och hög sjö gör det svårt att jobba med våra undervattensfarkoster, säger Martin Blomqvist som är fartygschef på HMS Sturkö, ett av de deltagande fartygen.

Under de båda världskrigen lades det ut cirka 175 000 sjöminor i Östersjön, Öresund och i Västerhavet i syfte att begränsa såväl militär som civil sjöfart. Det finns kvar ett stort men okänt antal minor. Minorna utgör ett ringa hot mot sjöfarten, dock kan risker inte uteslutas i samband med undervattensarbeten, sportdykning eller fiske. Som ett led i att minska risken för tredje man arbetar Försvarsmakten aktivt med att undersöka hur många minor som finns kvar, samt i vissa fall oskadliggöra dessa. Dessutom är den här typen av sökningar mycket bra träning för personalen.  I operationen, som pågår fram till den 29 augusti, deltar fartyg från både tredje och fjärde sjöstridsflottiljen.