Årets upplaga av Vintersol med sammanlagt cirka 1200 deltagare är betydligt mer omfattande än tidigare år. Övningen startade redan 27 februari med 193:e jägarbataljonens grundläggande krigsförbandsövning, GKÖ. Den 15 mars påbörjades sedan 191:a bataljonens krigsförbandsövning med plikt-, deltids- och heltidssoldater, rekryter, reservofficerare och fast anställda.
Repetitionsutbildning, skarpskjutningar och operativa transporter
Det här är den första krigsförbandsövningen i hel bataljon på många år där man har möjlighet att öva mobilisering och mobiliseringsledning.
– Vi började med bataljonsövningen för över en månad sedan. Därefter ryckte pliktsoldaterna in för repetitionsutbildning, vi har haft skarpskjutningar med våra deltidsanställda och pliktsoldater i Tåme. Sedan genomförde vi en stor operativ transport till Jokkmokk innan vi till slut startade anfallet i brigads ram ner mot Boden och avslutade med duellstrid och bataljons anfall på Bodens södra skjutfält. Det vi genomfört är en mycket omfattande övningsperiod där vi var först ut att testa systemet där vi övar i hel bataljon med alla ingående personalkategorier, säger överstelöjtnant Michael Carlén, chef för 191:a mekaniserade bataljonen.
Skarp indirekt eld på civil mark
Den 20 mars påbörjade även 91:a artilleribataljonen sin grundläggande krigsförbandsövning i Boden innan de anslöt till Jokkmokksområdet. Lördagen den 25 mars startades brigadens anfall söderut med att artilleribataljonen, grupperad i anslutning till flygbasen i Jokkmokk, sköt 36 granater mot ett målområde på avlyst civil mark.
– Under övningen har båda bataljonerna fått möjlighet att genomföra omfattande moment, bland annat träna på att manövrera förbanden över stora ytor på civil okänd mark och se vilka krav det ställer på sambandet, försörjningskedjan och samarbetet dem emellan. Genom att öva tillsammans drar vi nyttiga lärdomar som hjälper oss att ytterligare utveckla brigadförmågan i framtiden, säger Mikael Frisell.
Bataljonchefen Michael Carlén är nöjd med hur man klarat uppgiften.
– Man måste förstå att det är en komplex apparat att få allt detta att fungera och jag tycker vi har nått målsättningarna i stort. Under förbandsskedet hände ju tyvärr det som inte ska få hända, och vi är nu en bataljon i sorg.
Vintersolförmörkelse
Strax efter klockan 22.00 på söndagen den 26 mars kom larmet om att en bärgningsbandvagn 90 med två personer i gått genom isen strax söder om Brännberg utanför Boden. Vagnchefen lyckades ta sig ut ur fordonet men hans förare, en 23-årig deltidssoldat från södra Sverige blev kvar i vagnen under vattnet. Trots intensiva insatser från personal och räddningstjänst på plats lyckades man inte få ut honom ur vagnen förrän den bärgats några timmar senare, och då var det tyvärr försent. Vår kamrat och medarbetare dödförklarades av läkare på plats.
– Vi var många som satt och höll tummarna för att räddningsinsatsen skulle gå vägen. Tyvärr var förhållandena på olycksplatsen allt för svåra. Våra tankar går till anhöriga och vänner. Han kommer för alltid att finnas i våra minnen, säger Mikael Frisell.
Heroiska insatser
– Samtidigt som jag känner stor sorg vill jag lyfta fram de soldater och befäl som med risk för sina egna liv under flera timmar dök och kämpade i mörkret och det iskalla vattnet för att hjälpa sin kollega. Jag har lyssnat på samtalen de har haft de senaste dagarna och man blir snabbt varse att de har gjort saker på olycksplatsen som vi aldrig någonsin kan kräva av en människa. Som chef känner jag en otrolig stolthet över deras insatser, säger Mikael Frisell.
Nu fortsätter arbetet med att stötta anhöriga, kamrater och andra medarbetare.
– Det finns många därute som kommer behöva stöd en lång tid framöver och de ska veta att vi finns här om de behöver hjälp. Jag och hela regementet vill dessutom passa på att uttrycka vår tacksamhet för stödet, omtanken och de uppmuntrande orden från både försvarsmaktskollegor och allmänhet. Från vår avlidne kamrats anhöriga vill jag framföra ett stort tack för ett mycket fint och varmt omhändertagande och ett stort stöd under tiden tillsammans med oss i Boden bland annat vid olycksplatsen, vid minnesstunden, vid samtal och möten med inblandade. Stora och värmande ord från människor som nyligen förlorat en son, bror och systerson, säger Mikael Frisell.
Smärta och stolthet
– Det som hänt är fruktansvärt tragiskt och jag har en märklig känsla. Jag känner en stark smärta, som ett nålstick, samtidigt som jag är oerhört stolt över vad alla har åstadkommit i denna svåra situation. Nu måste vi ta hand om varandra, för oss som finns kvar här i Boden som är tillsammans i det dagliga arbetet gäller det att vara uppmärksamma på varandra, vi är bara människor. Till de pliktsoldater och deltidsanställda som nu sprids åt alla håll i landet säger jag, vi finns för er, tveka inte att ta kontakt med oss på bataljonen, Försvarshälsan eller någon kamrat, sådant här tar tid att bearbeta, säger bataljonchefen Michael Carlén.
Olyckan kommer nu att utredas av flera olika aktörer.
Övningen fortsatte
Efter olyckan gjordes ett avbrott i övningen för att lägga allt fokus på medarbetarna, anhöriga och kamrater till den förolyckade soldaten. Under tisdagförmiddagen ställde hela 191:a mekaniserade bataljonen upp på pansarövningsfältet för att ta ett bataljonsfoto från helikopter. Efteråt hölls en minnesstund med fältgudstjänst, ett så kallat korum, där även anhöriga och gäster deltog. Efter minnesstunden fortsatte övningen med duellstrider på Bodens södra skjutfält.
– Vi i övningsledningen pratade med deltagande enheter och kom snabbt fram till att övningen skulle fortsätta efter minnesstunden på tisdagen. Det var alla överens om och vi var, och är fortfarande, övertygade om att det var vad vår kamrat och medarbetare själv hade velat. Dock ställde vi in den besöksdag som var tänkt under måndagkvällen och tisdagen, säger Mikael Frisell.
91:a artilleribataljonen gick ur övningens förbandsskede redan under måndagen för att påbörja vården. För 191:a mekaniserade bataljonens del blåstes duellstriderna på Bodens södra skjutfält av vid lunchtid på onsdagen.