Kvalificerat motstånd sätter hård press

I krig finns det oftast två olika sidor, oavsett om det är i verkliga livet eller på film. I Arméövning 2015 är det också precis så, två sidor som strider mot varandra. En av fiendestyrkorna är från pansarbataljonen på I 19 i Boden, de tillhör den röda sidan.
– Jag brukar säga att vi är de goda, men det gör även den blå sidan och de är fler än oss så de har nog rätt, säger Joakim Magnusson, gruppchef på bärgningsbandvagn 90.

Motståndarstyrkan under Arméövning 2015 sätter hård press på andra brigadens förband.
Motståndarstyrkan under Arméövning 2015 sätter hård press på andra brigadens förband.
Michael Parling, sjuksköterska och medicinskt ansvarig och Oskar Morin, förare i sjukvårdsgruppen. Båda tillhör den röda sidan. Foto: Caroline Karlsson/Försvarsmakten
Motståndarstyrkan under Arméövning 2015 sätter hård press på andra brigadens förband.
Fienden smider planer, soldater ur 71:a bataljonen planerar nästa anfallsrörelse vid en av sina pansarterrängbilar. Foto: Mats Carlsson/Försvarsmakten
Motståndarstyrkan under Arméövning 2015 sätter hård press på andra brigadens förband.
Bärgningsbandvagn 90 står väl skyddad i skogen. Foto: Caroline Karlsson/Försvarsmakten

Övningen handlar i huvudsak om att träna Andra brigaden och dess förband. Men även om mycket av fokus ligger på den blå sidan blir även den röda sidan övade. Det är viktigt att brigadens förband ska få kvalificerat motstånd. I 19:s pansarbataljon agerar fiende på västra sidan om Vättern. På östra sidan är det i huvudsak 71:a bataljonen från Södra skånska regementet som står för motståndet.
– Det känns som vilken övning som helst. Vi är två sidor som det är lika mycket fokus på, säger Joakim Magnusson.

Fördröjningsstrid

Den senaste veckan har Joakim Magnusson och hans kollegor förstört vägar, lagt minor, gjort eldöverfall och skjutit indirekt eld. Allt för att sakta ner motståndarens tempo så det inte går så fort som de har planerat.
– Vi ska vara en tänkande motståndare. Det är ingen som säger vad vi ska göra. Båda sidor får en uppgift som vi ska lösa. Hur vi löser uppgiften får vi bestämma själva och vi får ta initiativ inom vissa gränser. Vid en mindre övning kan det vara mer styrt, att vi ska göra vissa övningsmoment, men här är det mer fritt, säger han.

På riktigt

Momenten är inte spelade, det vill säga det är till exempel ingen skylt där det står att vägen är trasig utan i det här fallet är vägen trasig.
– Igår kväll var vi nog lite jävliga. Vi förstörde ganska fina vägar, säger Joakim Magnusson. Men vi har inte dåligt samvete för det. Ska vi fördröja så ska vi fördröja.

En bit bort i en annan skogsdunge står sjukvårdsvagnen. Där är sjuksköterskan Michael Parling medicinskt ansvarig.
– Det är en trovärdig övning. På tidigare övningar har vi haft en annan roll, nu får vi tänka mer brett. Även jag som sjuksköterska får tänka annorlunda ur ett vårdperspektiv. Det är en annan terräng vilket gör att vi rör oss på ett annat sätt som därmed medför andra skador, säger Michael Parling.

Oskar Morin är förare på sjukvårdsgruppen som också ingår i sjukvårdsbesättningen på den röda sidan, är nöjd med övningen så här långt.
– För min del är det ny terräng så det är roligt. Det är framförallt roligt att se andra förband i Sverige och att öva med dem, det borde vi fortsätta med, säger Oskar Morin.

I fjärran hörs skottlossning. En tydlig signal på att det stora brigadanfallet är i full gång. Den blå sidan har lyckats ta sig fram snabbare än tänkt och både sjukvårdsvagnen och bärgningsbandvagnen får snabbt skynda sig därifrån